Det har regnat, regnat och regnat de senaste dagarna och med detta ihärdiga regnande trivs gräset och växer frodigt och villigt. Dessutom kan jag lugnt påstå att regnskurarna inte längre är skurar, utan rena, rama skyfallen! Vi har iskalla vintrar med metervis med snö, svala somrar med all värme hemma i Norden och varje gång det regnar, så vräker det ner som om någon skruvat kranen öppen och helt enkelt glömt att stänga av den igen! Och ändå, trots allt detta, finns det ännu politiker i detta jättelika land som påstår att växthuseffekten inte existerar!

‘Say what?!’

Nu är jag väldigt lite insatt i politikens underbara värld och har absolut ingen vilja att bli det heller, så jag återkommer till politiken någon annan gång och går tillbaka till gräsmattan och dess iver att växa!

Alltså, torsdagskvällen bjöd på solsken, efter regnande nu som då under hela dagen. Jag hade suttit stilla hela dagen på jobbet pga planeringsdag och gräsklipparen stod där i garaget och liksom lockade med sin röda färg och viskade: ‘ Motion! Motion! Motion!’

Alltså, tankade jag denna nämnda gräsklippare efter kvällsmaten och satte igång med det nödvändiga jobbet. Egentligen har jag inget emot att klippa gräs. Det tar mig 40 minuter att klippa både fram- och baksidan av vår tomt och dessutom är det en utmärkt form av motion.

Tydligen tyckte grannarna detsamma, för några minuter efter att jag hade sparkat igång denna aktivitet, hade hela tre grannar beslutat ett detta var en bra sysselsättning denna sensommarkväll. Puttrandet av fyra gräsklippare hördes i sensommarkvällen, så nu har vi nog områdets snyggaste gräsmattor vågar jag påstå! 🙂

Torsdagskvällens trogna tjänare