Jag är verkligen ingen musvän och har aldrig varit förtjust i smågnagare. Varken vilda eller tama och ngn hamster eller dylikt har aldrig hittat hem till oss.

Idag på seneftermiddagen, årets sista dag, gick jag ut på bakgården för att skotta en aning och fylla på fågelbrädan. Det var åter kallt ute, -11. Temperaturen hade dalat efter förmiddagens snöfall på ett par centimeter.

Jag skottade bort nysnön och kom ner till skaren under med spaden. Det blev en gång för att lättare ta mig mot slutet på bakgården där fågelbrädan hänger. Jag hivade upp lådan med fågelmat på kompostlådan på gården och där, på marken låg en mus! En frusen, liten stackare som ännu var vid liv, men hur mycket längre var nog frågan.

Jag gav honom snabbt en halv skopa fågelmat och han började faktiskt mumsa i sig. De små morrhåren rörde på sig då han tuggade. Han var däremot alldeles för frusen för att orka vara rädd för mig och jag fick vara försiktig att jag inte steg på honom medan jag fyllde på fågelmaten. Han försökte inte ens springa bort och undvika mig.

När den halvfulla fågelbrädan var fylld, tog jag spaden och hinken med fågelmaten och såg en sista gång på den stackars, frusna musen. Gissar att den vid detta laget blivit en munsbit åt en koyote eller annat vilt djur.

Johanna profilbild

Publicerad av

2 svar till ”Nämen, stackars liten!”

  1. Petras profilbild
    Petras

    Men så söt liten rackare . Han liknar lite lite en av de hamstrar jag hade då jag var i yngre tonåren Fast svansen var ju en stump inte som på en mus , fast gnagare var de ju ochså. Möss har jag inget emot de är söta men bättre de hålls i ladugårdar och åkrar …
    Du får skaffa en kisse nu så har ni Tom och Jerry där….

    Gillad av 1 person

    1. Johanna profilbild

      Nej tack. Ingen kisse hos oss. Mössen hålls i alla fall utomhus hittills. Speciellt runt fågelmaten och där får de gärna hållas.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.