Det är måndag morgon kring åttatiden och huset sover ännu. Nja, inte hela huset förstås, de två äldre barnen befinner sig på varsin skolbuss på väg till sina respektive skolor, men Maken och Lillan sussar fortfarande sött i sina sängar.

Det blev en trevlig, men sen kväll igår. Vi hade gäster och gästerna trivdes och stannade länge. Makens småkusin från delstaten Pennsylvania befinner sig i Minneapolis trakten på affärsresa och jag erbjöd mig att ha honom och fammo och faffa på middag. ( Min svärfar är alltså kusin med denna småkusins mamma).

Denne småkusin är i vår ålder och det var ju synd att hans hustru med två flickor inte var med. Specielllt eftersom hans flickor är i samma ålder som våra flickor. Förhoppningsvis får vi tillfälle att träffa hela familjen en annan gång.

Vi bjöd på typisk amerikansk mat igår kväll. Det blev chili kokt på malen kalkon, bönor och tomat. Till detta bakade Maken majsbröd och fammo kom med salladen och efterrätten, amerikansk körsbärspaj och aprikospaj.

Det blev en god måltid med gott sällskap.

Barnen uppförde sig exemplariskt, för alla vet ju hur tråkigt det kan bli för barn när de vuxna sitter runt ett bord och bara pladdrar på. Den här gången lekte de yngre två med Lego och äldsta Dottern gick upp till sitt rum efter maten för att göra klart det sista hon hade kvar av läxorna.

Först vid 23 tiden  bröt gästerna upp. Då hade redan barnen sovit i två timmar. Alla tackade och bockade och verkade ha haft hur trevligt som helst, vilket naturligtvis var roligt. Maken och hans småkusin hade pratat på en hel del och kommit överens om att de nu verkligen behövde göra ett bättre försök att hålla kontakten med varandra. Eller ett försök över huvud taget, eftersom de inte hade setts på år och dag och inte alls hade hållit ngn kontakt.

Det ordnas en släktträff i Pennsylvania i oktober och jag undrar om vi borde ta barnen ur skolan och åka….