Senaste vecka, hemma i Jakobstad, satt jag en kväll och slöade på Facebook just efter att vi hade sagt godnatt åt barnen. Jag hajade till när en granne meddelade att det pågick en husbrand i hörnet av de två större vägarna där vårt område ligger! Jag skickade snabbt ett SMS åt Svärföräldrarna och bad dem att köra till vårt hem för att kolla att allt var i sin ordning.
Vid det här laget hade jag berättat åt Maken vad som pågick och han försökte logga in till säkerhetssytemet som vi har installerat. Det gick inte! Han försökte igen, men det gick fortfarande inte.
Nu började vi bli en aning nervösa. Inget hade vi hört från Svärföräldrarna heller. Maken skickade ett annat SMS åt en granne istället och hon skrev, tack och lov, tillbaka direkt och kudne meddela att huset som stod i rejäla lågor låg på tvärgatan från vår gata. Eldsvådan syntes tydligt från vår gata och det blåste friska vindar, så grannarna var naturligtvis oroliga för sina egna hus. Brandkåren hade anlänt, hela sex bilar med tillhörande brandmän, plus polisbilar och ambulanspersonal fanns till hands.
Till all lycka hade alla i familjen klarat sig! Mamman i huset, en lågstadielärare och ledig för sommaren, hade åkt för att handla mat med de tre barnen och pappan i huset var på jobb. De två katterna som befann sig i det brinnande hemmet, räddades av brandmännen.
Vi var förstås oerhört lättade att det inte var vårt hus som stod i brand, men samtidigt var ju det hela väldigt ledsamt och bedrövligt.
Idag tog jag Lilly med mig på promenad för att gå och ta mig en titt på hemmet. Det var en bedrövlig syn:
Branden hade börjat i skräpkärlet i garaget dit trasor som hade använts med ngt slags lack hade kastats. Dessa hade bildat så mycket värme när de torkade att de antändes och började brinna inne i skräpkärlet och sedan hela garaget och mot andra våningen och totalförstörde hemmet.
Hela området har nu gått ihop och samlat in pengar till familjen, som just nu bor med vänner och skall snart flytta till ett hotell där de får bo en längre tid. Huset skall rivas och ett nytt skall byggas upp och om ca.6-8 mån får de flytta in. Jobbigt, jobbigt. Gissar att de inte gör samma misstag igen…

2 svar till ”Ett dyrt misstag”
Hemska saker, alltid tråkigt då nåt sån händer. Men tur i oturen att det inte var ert hus! Men nog är man långt hemifrån då man inte vet om det är det egna hemmet eller ej.
GillaGilla
Ja, vi kände os verkligen långt borta den kvällen!
GillaGilla