Ibland kan det gå vilt till på dagiset mitt. Hå, hå! Redan vid 10.15 tiden imorse visste jag och mina arbetskamrater att det inte rktigt handlade om en helt vanlig dag idag. Chefen är fortfarande hemma med influensa, men till all lycka är hon på bättringsvägen och väntas vara tillbaka nästa vecka.
Vi hade tillräckligt med händer med två vikarier idag, ändå hann vi inte med när den ena treåringen klappade till den andra med en träkloss i skallen! Jag råkade vara den som var närmast och sprang fram till den skadade. Till min stora häpnad rann det ner blod i pannan på stackarn! Efter ett snabbt utrop till mina kolleger att han blödde, drog jag fram vinylhandskarna ur fickan och trädde dem på händerna. Pojken som råkat vara i vägen när det lektes polis och som nu blödde drog jag snabbt bort från den heltäckande mattan och de andra barnen, in i kontoret. Till all lycka var inte såret stort alls, högst någon cm., men ni som har skadat er i huvudet, vet hur mycket det kan blöda och innan blodflödet stoppas vet man inte riktigt hur stort såret är…
Till all lycka var såret inte långt eller djupt och blodflödet lugnade ner sig snabbt. Pappan till barnet ringdes av en kollega och han var rätt snabbt på plats. Orolig för sin son kom han nästan inspringande och märkte till sin glädje att sonen vid detta laget redan lekte glatt och hade nästan helt glömt bort det inträffade. Han såg en aning farlig ut fortfarande med blod i pannan och i sitt långa hår, men annars var det inget fel på vare sig pojken eller humöret.
Vid stägningsdags kom mamma till den adnra pojken för att hämta sitt barn, han som lekte polis med en träkloss ni vet. Jag berättade år henne vad hennes son hade ställt till med och förfärad och med gråten i halsen bad hon om ursäkt för sin sons handlingar. Fast det var ju inte därför som jag berättade förstås och det sade jag genast åt henne. Pojkarna är endast tre år gamla och ibland händer sådant här. Inte OK, men samtidigt var det ju inget hon kunde göra eftersom hon befann sig på jobbet. Däremot bad jag henne diskutera händelsen med sin son, vilket hon gjorde, alldeles just då! Varpå sonen gensat bad om ursäkt till mig, fast det var ju inte JAG som hade skadats…
Efter incidenten med pojkarna fortsatte dagen i samma anda. Till all lycka inget mer blod, men det handlade om skuffande hit och dit och det handlade om lite smågräl här och där och sedan ringde mamman till en fyraårig flicka och berättade att det krisade i hennes familj. Tonårspojken hade blivit förd till sjukhuset i ambulans och pappan skulle komma och hämta fyraåringen. Hon bad om förbön för sin familj, men gick inte in på närmare detaljer, vilket naturligtvis var helt OK. Inga frågor ställde min kollega heller utan informerade oss alla om det lilla i situationen som vi visste. Vi fortsatte dagen med familjen i tankarna…
Efter den jobbdagen kom jag hem till min EGEN familj och nästan direkt efter att jag kommit in genom dörren frågade Maken till vilken restaurang jag ville åka för att äta middag. Jag måst ha sett en aning trött ut gissar jag!
Vi valde en asiatisk restaurang som barnen inte hade besökt förut. Det beställdes goda asiatisk/amerikanska rätter och vi njöt. Nåja, alla njöt egentligen utom jag. Maken hade beställt fantastiskt goda räkor. Sonen en kött och broccoli huvudrätt och döttrarna hade beställt Lo Mein nudlar. Själv tyckte jag laxen hade sett god ut på menyn, men se där tog jag fel. Jag beställde alltså grillad lax och tja… Det var väl inget fel på den om man tycker om lax utan ngn som helst smak! Den gick ju ner förstås, men besviken var jag nog allt. Till råga på allt kom min lax ca. 10 min efter att de andra hade fått sin mat och chefen kom och bad så mycket om ursäkt för att min lax inte kom med den andra maten. I och med att min lax glömdes bort, så fick vi rätten gratis, så kanske det inte gjorde så mycket att den inte var så god som jag hade hoppats!
Nu är det kväll och hög tid att krypa till kojs. Helgen står emot och imorgon blir det sovmorgon. Ljuvligt! Trevlig helg!
