Back on the urban heat island….

… och det märktes verkligen efter att vi kommit tillbaka till Förorten idag på eftermiddagen. Det kallas nämligen ‘urban heat island’  här hos oss då man bor i en större stad med förorter och det finns mera asfalt och betong och därför blir det också varmare. Plus alla bilar, människor, fabriker osv.

Fönstren på vår nätveranda öppnades på vid gavel eftersom det var långt över trettio grader varmt på den. I luften var det dock svalare, men ändå inte så mycket. Hela +27 kom vi upp till med en avsevärt högre fuktighet i luften än de senaste veckorna. Detta i sin tur betyder att vi är lugnt på väg in i sommaren. Hettan och fukten- inte mina favoriter, är på väg norrut från den mexikanska bukten igen…

Precis 2 h och 43 minuter tog det för mig att köra familjen hem till Förorten idag på eftermiddagen. Eftersom Maken körde oss till sommarstugan i fredags, tyckte jag att det var min tur att köra hem oss igen. Rättvist tyckte Maken och så bar det av.

Vi körde omvägen, som går nästan rakt söderut i Wisconsin och när vi har ca. 45 min kvar av resan svänger vi västerut mot Minnesota igen. Det var en hel del trafik på vägarna, men i och med att vi tog denna rutt, gick resan lätt och smidigt och det var en fröjd att köra igenom det vackra bondelandskapet i Wisconsin med gröna åkrar och ännu gula ängar. Skirt grönskande träd, som nu börjar få en mörkare grön färg till tonen. Här och var stod det kor och hästar ute på ängarna och i hagarna och betade i sig det pinfärska gräset. Vi kunde nästan känna doften av vår och bondgård fast vi var inne i bilen.

Denna väg går genom flera små samhällen i Wisconsin, där hastigheten är under 50 km/h och det känns som Om man sniglar sig fram efter att ha saktat ner från det vanliga 90 km/h.

Vädret under förmiddagen var underbart och Maken och jag tillbringade en hel timme på den nya bryggan i varsin stol och bara satt i lugnet och njöt.

Detta stora fisk par simmade alldeles under bryggan då vi var på väg upp till stugan för att sätta bort våra stolar igen. Vi gassade att det var dags för parning eftersom de hölls sig på så grunt vatten och simmade så väldigt nära varandra.

Dottern och jag spenderade några extra minuter på stranden och i vattnet innan det var dags att börja packa ihop till nästa gång. Vattnet var faktiskt relativt varmt ändå och sanden mellan tårna kändes helt underbar. Inte så somrig och varm ännu, men tids nog kommer ju det också.

Dottern byggde snabbt ett litet dropp-sand-slott innan stora regndoppar började falla från skyn och det utlovade regnet var ett faktum. Perfekt då att styra kosan hemåt igen!