KarantänSyssla: DIY hair cut

Det är inte lite man skall lära sig nu när man befinner sig i karantän. Imorgon, fredag hade jag tid för klippning hos min frisörska som jag anlitat de närmaste 20 åren. Nu har hon, liksom alla andra friseringssalonger och barberare i hela staten stängt. Inte av egen vilja förstås, men pga att Minnesotas guvernör har stängt staten.

Med sex veckor sedan senaste besöket hos frisörskan, var min pannlugg extremt lång. Eller egentligen inte SÅ farligt lång, men tillräckligt att gå nerför halva näsan. Jag bestämde mig igår kväll att ta tag i saken och klippa den nu på morgonen.

Sagt och gjort. Först sökte jag up några råd och tips på internätet och det visade sig vara bra tänkt. En ung kvinna som fanns på YouTube lyckades försäkra mig om att klippa den egna pannluggen är det absolut lättaste i världen och det är helt enkelt slöseri med både din tid och frisörskans tid att åka och klippa pannluggen professionellt.

Naturligtvis såg det hur lätt ut som helst då hon klippte sin egen lugg, men jag måste säga att hon förklarade mycket bra och jag tyckte att det var värt ett försök. Vad kunde gå fel liksom?

Som jag skrivit förut är jag verkligen ingen hejare på det här med selfies. Däremot måste jag säga att jag blev mycket nöjd med luggen! Den är kortare, den ser inte sned ut och den retar mig inte då den inte längre faller ner i ögonen! Plus, plus och plus igen! Och faktiskt, det är inte alls svårt att klippa sin egen pannlugg! Den unga kvinnan på Tuben ljög faktiskt inte!

Efter denna lyckade början på förmiddagen satte jag igång med att steka en sats våfflor åt Svärföräldrarna. Igår kväll då jag kokade soppa, kokade jag med flit extra för att föra åt dem. Jag beslöt mig för att steka en sats våfflor åt dem också, eftersom det är så lätt, men de kommer sig inte för.

Senare åkte jag och hunden Lilly på snabbvisit och överlämnade både soppa och våfflor på armlängds avstånd utomhus. Vi stod en stund i solen och pratade också, men ngn värme bjöd inte denna dag direkt på heller, så efter en liten stund märktes det att Svärföräldrarna frös och Lilly och jag styrde kosan hemåt igen.

Jag trotsade kylan lite och dukade för middagen ute på verandan. Med dörren öppen till vårt hem och sedan solens varma strålar som lyste in, blev det faktiskt riktigt trevligt där ute. Trots kylan de senaste dagarna, kändes kvällens middag som att våren är på väg tillbaka. Härligt!

En trevlig middag fick där ute i alla fall, men det blev ganska snabbt kyligt och vid fick rätt hastigt städa upp och gå in i köket igen. Härligt så länge det varade i alla fall.