Ny vecka med ny Zumbamusik

Alltså ni som läser min blogg börjar säkert snart totalvägra, skrika och hojta i högan sky när jag hela tiden pratar om Zumban, men ni måste i alla fall medge att musiken som vi dansar till är glad och härlig, eller hur? Man blir glad av tonerna och vill skruva upp volymen på högsta nivå!

Då jag riktigt behöver en s.k ‘pick me up’  i bilen kopplar jag mobilen med stereon och lyssnar på min nerladdade Zumbamusik medan jag kör.

Jag har försökt Zumba medan jag kör, men jag kan lugnt påstå att den kombinationen är INTE att remkommnedera!

Hur som haver, ny musik var det ja…

För två eller tre veckor sedan lade min instruktör till denna sång till vår spel- och danslista. Rutinen som hon skapat är enkel, så det har gått fort att lära sig dansen.

Jag hade faktiskt inte hört om denna artist förut, men ni som bor i Europa har säkert hört honom och kanske sett honom på konserter också. Här i USA verkar han inte ha slagit igenom, men efter att jag läst om honom på nätet, verkar han ju vara rätt berömd lite över hela världen!

Fantastisk sång och sedan ungefär en timme tillbaka nerladdad till min mobil!

Bortglömt möte

Klocakn var 08.20 imorse då jag i hastigheten råkade fråga Maken om han hade något möte på jobbet på förmiddagen som han behövde åka till innan hans eftermiddagspass tog vid.

Han svarade så där lite lätt att han minsann skule få njuta av en lugn och skön förmiddag hemma och göra precis vad han ville… eller?

Hastigt och lustigt loggade han in på sitt  mejlkonoto på jobbet och gick igenom den redan digra högen med post som hade samlats under morgonens tidiga timmar. Och se där, mycket riktigt, nog fanns det minsann ett möte som hade behövde åka till.

Smått besviken och arg på sig själv för att han missat detta, hoppade han snabbt i duschen och kläderna, tog tag i arbetsväskan och åkte iväg. Klockan nio behövde han infinna sig och vid 8.45 backade han ut ur garaget! Tur att vi bor nära sjukhuset här i Förorten där han jobbar, för han hann faktiskt i tid!

Kvar på golvet stod dessa:

Våra färdigpackade träningsväskor för en tur till gymet denna förmiddag. Istället blev det så att jag åkte ensam till gymet och mitt Zumbapass och så tog jag med mig Makens väska, ifall hans möte skulle bli klart tillräckligt tidigt så att han skulle hinna träna innan det var dags att åka tillbaka till jobbet.

Jodå, mycket riktigt, mitt under en av våra nya rutiner, kom Maken inspringande till studion där vi Zumbar, gav mig en hastig puss, tog tag i sin väska och sedan styrde han kosan mot herrarnas omklädningsrum. Glad över att hustrun hade tagit initiativet till  att ta med hans väska också.

Efter avklarade gympass ( nej, Maken zumbar inte. Önskar jag skulle få med honom på ett pass, för han har ett bra taktsinne och rytmen sitter i, men han totalvägrar. Zumba är endast för damer menar han…) hann vi t o m på en snabb matbit på en närliggande restaurang, innan han åter åkte tillbaka till jobbet. Dock var han mycket nöjd över hur denna förmiddag hade tett sig sist och slutligen.

Då åskan går…

… och blixtarna avlöser varandra tätt medan regnet öser ner, känns det minsann motigt att stiga upp en måndagsmorgon. Lillasyster ville  inte åka till skolan. Kom in i Makens och mitt sovrum vid 06.30 tiden och kröp ner på hans sida av sängen:

– Mamma, det regnar. Måste jag åka till skolan idag? Jag vill inte….

Och visst förstod jag henne, fast jag såklart inte lät henne stanna hemma. Själv har jag, som alltid måndagsledligt och mat skall köras hem från butiken igen, men innan dess skall ett Zumbapass klaras av.

Båda barnen befinner sig nu  i sina respektive skolor, Maken söver ner världen på jobbet och själv skall jag byta om till träningskläder. Zumban kommer verkligen att sätta en färgklick på denna gråa början på dagen.

Vi hörs!

His and hers grillar ute på verandan står torra under sina skynken i den hårda vinden och det nerösande renget….

Och så till sist, lite mera Zumbamusik. Bara för att sätta ltie sprätt på denna gråa dag…

Ny Zumbamusik att förgylla helgen med

Det blev ett äntligen ett Zumbapass denna lördagsförmiddag.Gått några veckor sedan sist igen. Naturligtvis kändes det i både armar och ben, men det härliga var, trots uppehållet igen, att grundmotionen verkar I alla fall finnas kvar.

Två rätt nya sånger fanns med i dagens spellista och även om jag inte har ngn häftig liten videosnutt av mig själv i Zumbatagen, så vill jag dela med mig av den härliga sydamerikanska musiken.

Man kan liksom inte göra annat än att gunga med i rytmerna och helt enkelt bli glad av denna härliga musik!

Njut! Och kanske hitta på dina egna Zumbasteg…?!

Slut

Denna tisdagkväll är benen helt slut. Kroppen är helt slut. Knoppen är helt slut och armarna är helt slut!

Det var en dag på jobbet med full rulle och jag tor inte jag satte mig  ner  alls under hela dagen mellan 08.45 till kl.15, förutom tio minuter till lunchen då….

På kvällen åkte jag iväg på mitt sedvanliga Zumbapass som hör tisdagskvällen till och även om det var skönt att motionera  känns det verkligen i kroppen  nu.

Så, här  sitter jag nerbäddad i sängen i min sköna pyjamas och klockan är inte ens 22 och jag sluter just mina blågrå.

Vi hörs kära bloggvänner och bloggläsare! God natt från andra sidan Potten!

 

Postitivt budskap!

Jag har missat en hel massa Zumba pass den seanste månaden, men fick en början igen den här senaste veckan. Det kändes skönt, men också lite ovant eftersom många av sångerna och rutinerna är nya och har kommit till under den seaste månaden då livet har kommit i vägen och jag inte kunnat deltaga.

Vår sista sång, då vi sträcker ut musklerna i ben och armar och hela resten av kroppen med för den delen, fick hela Zumbapasset att avslutas på ett sådant positivt sätt att jag helt enkelt behöver lägga in denna goding  på min blogg. Lyssna på orden och begrunda.Översättning behöver ni väl knappast. Alla kan ju engelska nuförtiden. 😃

Alltid något nytt… blir inte tråkigt på det sättet

Ni som läser och följer denna blogg och kanske också känner mig personligen, vet att jag bott här på andra sidan Potten ett bra tag vid det här laget. Faktiskt längre än vad jag bodde i Jakobstad om sanningen skall fram.

Detta i sin tur gör att det här med kulturchocker mellan sederna och bruket i  Minnesota och sederna och bruket i Jakobstad sällan förekommer. Jag står helt enkelt med varsin fot i vardera kultur. ( anledningen att jag inte jämför med hela USA är att landet är, som ni vet, enormt och kulturen mellan de olika staterna kan variera kraftigt.)

Ibland  händer det fortfarande något som får mig att skaka på huvudet och  försöka  att inte stirra. Något sådant bjöd denna kväll på:

Efter att kvällens Zumbapass på gymet var avslutat gick  jag de många och långa  ( extra långa med trötta Zumbaben…!) trappstegen upp till den övre våningen och damernas omklädningsrum. Eftersom Sonen befinner sig i simabssängen ända till kl.21, hade jag gott om tid att duscha och klä på mig. Tänkte till och med att jag skulle sticka näsan in i bastun för en gångs skull. Vanligtvis gör jag inte det pga av att kvinnor som sitter där invirade i sina handdukar sitter och svettas i den torra värmen. Vatten på stenarna? Nej, naturligtvis inte!

Jag duschade och tog god tid på mig. Tänkte torka av mig i bastun efteråt några minuter och såg fram emot detta. Stängde av duschen, virade in mig i handduken ( som brukligt är!) och stegade mot bastudörren och hoppades att bastun fortfarande var tom.

Tyvärr blev jag besviken. Det satt en kvinna där. Inte invirad i handduken dock, inte naken heller, utan fullt påklädd i en lång bomullskläning och kollade mobilen!! I BASTUN?!

Alltså, nog är vi ju alla uppkopplade på ett eller annat sätt sgs jämnt nuförtiden , men hur många av  er, mina läsare ser till att ni har med era datorskärmar  i bastun av alla ställen?!

Det blev ingen bastu för mig, Jag gick tillbaka till skåpen, hittade mitt, torkade av mig och klädde på mig…

Tydligen har jag inte sett allt detta stora land har att erbjuda ännu… 🤔😉