Nöjd… så här långt

Den tar sig, min nya sjal som jag stickar. Samma mönster som den tidigare, men denna gång räknas det noggrannare och oftare och det koncentreras bättre och ändå… det är lika kul! Det som är mest spännande tycker jag är att sedan få se hela sjalen efter avmaskningen. Man vet ju förstås på ett ungefär hur den kommer att se ut, men ändå inte. Mönstret syns ju ovanpå i bilden, samtidigt som man ändå inte ännu får ett helhetsintryck. Bara att sticka vidare. Och det göra jag. Så gott som varje ledig stund, men idag har det liksom inte funnits mycket ledig tid.

Dock är tvätten överstökad, ett träningspass på Peloton cykeln gjort, kyl och skafferi påfyllda och så hade vi matgäster ikväll. Makens föräldrar, som njöt, liksom oss övriga av grillad ‘Sable fish’ från Alaska. En väldigt god fisk visade det sig. Endast kryddad med salt, lite vitpeppar, färsk citron och en massa färsk dill ur eget land. Sedan expertgrillade Maken i grillkorg på gasgrillen och fisken blev verkligen utsökt. Alltså var middagen värd att ätas även om min dyrbara tid med stickorna och stickningen fick ge vika…..

Fast vad håller jag på med egentligen? Sitter här och bloggar istället för att sticka?

Natten är ung!

Vi hörs kära läsare!