En grå novemberdag i köket

På torsdagen firas tacksägelsedagen här på andra sidan Potten. Alltid den sista torsdagen i november och alltid nära första advent. Men, tacksägelsedagen är inte ngn början på julen, utan markerar slutet på hösten och speciellt skördesäsongen.

Är man gift med en läkare får man bara gilla läget och rätta sig efter hans arbetsschema, som alltså helt klart inte rör sig om en arbetsvecka med bekväma tider som 9-17. Istället är det helger, kvällar, dagar, nätter osv lite huller om buller.

Till följd av detta huller-om-buller schema jobbar Maken på torsdagen och vår Tacksägelse firas i år på fredagen.

Traditionellt bjuds gäster! Ofta samlas stora släkten vid ett ställe och hela middagen ordnas mera som ett knytkalas. I år, pga ni vet vad, avråds alla sammankomster. Den stora högtiden skall endast firas med de du bor med. Trots alla varningar är det massor med folk som har rest till släkt och vänner och sjukhusen med personal bävar inför alla nya virusfall som väntas om ca tre veckor, lagom till julen….

Vår tacksägelse firas alltså på fredagen och det verkar som om vi kommer att få ´hem en Dotter från universitetet. Efter att ha hållit karantän i två veckor i sin studentbostad och nu också tagit ett Covid test som var, helt väntat, negativt, packar hon väskorna idag och styr kosan hemåt och norrut imorgon. Nu väntar distansstudier tills jullovet tar vid. Då det kommer till gäster, är hon den enda som kommer hem till oss denna Tacksägelse.

Medan den blytunga novemberdagen rullade på utanför köksfönstret, höll jag mig inne i värmen och kokade. Den traditionella middagen för tacksägelsen består till huvudsak av kalkon, men denna familj är inte speciellt förtjust i denna fågel, så istället blir det helt vanlig höna.

Svärmor är naturligtvis den som har invigt mig i Tacksägelsedagens alla rätter och konster och i år är det jag som kokar och för åt svärföräldrarna istället för tvärtom.

Jag började kokandet med att göra traditionell sorbet på tranbär och pastöriserade äggvitor. Ett recept som är enkelt att tillaga, men som behöver frysas eftersom sorbeten äts kall. Tranbär kokas och saften tas tillvara. Blandas med socker och citron, vispade äggvitor och sedan fryser jag in Sorbeten serveras kall som förrätt.

Chex Mix kallas mellanmålet ovan, som traditionellt äts medan man väntar på att den stora middagen skall bli klar fram emot kvällskvisten. Denna består av riskuddar, vetekuddar, bröd och lite annat. Det som gör att den bir så god är nog såsen som hälls över innan blandningen rostas i ugnen: smält smör med worschesterhsire sås, salt, lökpulver och vitlökspulver.

Sist men inte minst av maten som jag förberedde på förhand i dag, kom gelén. En gammal goding som funnits i Makens familj ett bra tag och som jag för första gången blandande ihopa idag. Det visade sig vara mycket enkelt, men Svärmors variation är nog vackrare att se på än min. Dock smakade den som hennes, och det är väl det som egentligen gäller, eller hur?

´Hallongele blandas med frusna jordgubbar och en liten burka krossad ananas. Ett lager av gelén läggs i bottnen på formen. Sedan läggs étt lager gräddfil ovanpå och sedan täcks den med ett till lager gelé. Denna rätt skulle nog kallas efterträtt hemma, men jag har fått lära mig av Svärmor att detta minsann inte är ngn efterrätt utan en…. sallad!! Jaha, dock inte en grön sådan!

Sallad eller efterrätt, god är gelén och nu är jag nästan halvvägs med allt gott som hör till den middag för Tacksägelsen som Maken och hans systrar växte upp med. En trevlig tradition som jag är mycket glad över att jag nu kan ta över!