En sommardag i april….

Vi vaknade tidigt imorse till åska, blixtar och en del regn, precis som utlovat. När vi öppnade våra blå och gröna ögon låg dimma tät över nejden. Det var svårt att faktiskt tänka sig att vi faktiskt skulle komma ända upp till hela +19 idag…..

Jodå. Meteorologerna kan sin sak och efter att solen fick komma fram bakom dimman och molnen, visst kröp kvicksilvret uppåt och det ganska hastigt också. Jeansen byttes först ut till halvbyxor och lite senare till shorts!

Den andra dagen med skola via nätet gick över förväntan. Alla tre ungdomarna höll sig i sina respektive rum. I och med att en stor del av befolkningen i Minnesota är hemma, ökar inte fallen med Covid lika fort som befarat, vilket i sin tur betyder för vår familj, att Maken ännu inte behövt rycka in som hjälp i intensiven på jobbet. Eftersom inga andra operationer knappast görs heller, får han faktiskt mest vara hemma eftersom han kan, som chefsläkare sköta det mesta administrativa hemifrån. Detta i sin tur är bra för Sonen som tar en avancerad kurs i matematik och behöver hjälp och stöd av sin matematikkunnige far. (Låtom oss säga så här, mor i huset är ingen särskilt stor hjälp då det kommer till detta med matematik…)

Medan Dottern koncentrerade sig på finskan, satte jag själv med näsan i min fantastiska sommarläsning, What happens in Paradise av Elin Hildebrand och solen var varm och skön!

Ikväll fortsatte vi naturligtvis med att äta gott. Vårens och sommarens första hemgjorda potatissallad tillredde jag imorse medan dimman låg tät och Maken grillade revbenspjäll hemkommen efter en snabbvisit till jobbet. Till detta blev det en till sommarklassiker, kålsallad.

Nu medan jag sitter ute på verandan och skriver dessa rader går solen ner. Klockan närmar sig åtta och fåglarna kvittrar glatt ute. Imorgon har det utlovats lite mera normala grader för våren, men jag klagar inte, utan har andra planer för onsdagen istället.

Dock skall vi först ta oss en titt på supermånen som skall visa sig här ikväll. Det påpekades på nyheterna att den är nära jorden, men ändå tillräckligt långt borta för att kvalificera sig att vara på socialt accepterat avstånd, runt 357 000 km bort!