Jaha, så var man tillbaka i vardagen igen då. Ni vet den där känslan som kommer krypande kvällen före första dagen tillbaka till jobbet efter långledigheten: nej, jag vill inte jobba imorgon! Jag har verkligen ingen lust alls att åka till jobbet imorgon. Måste jag?

Imorse när jag motviligt slog upp mina blågrå kl.05.50 efter att  först nästan ha dödat min stackars mobil som väcker mig på morgonen med sitt trevliga harpljud ( vilket är det tystaste och bäsa ljud jag hittat hittills tidigt på morgonen. Jag är och förblir en nattuggla…), kunde jag lugnt konstatera att vardagen är tillbaka och det gäller att göra det bästa av situationen. Jag är född positiv människa, det positiva kommer helt naturligt och det retar säkert gallfeber på folk ibland när jag sgs alltid hittar det positiva i alla möjliga och omöjliga situationer.

Hur som helst, likadant idag. Efter en relativt normal morgon ( mera om detta i nästa inlägg), befann jag mig alltså på jobbet igen och…trivdes! Vi är ett litet dagis, och föjaktligen är också personalen liten. Vi är endast sex stycken kvinnor som jobbar tillsammans, har roligt  och…trivs!

Vi planerar aktiviteter, leker, städar, sitter på golvet och pusslar, byter blöjor, torkar upp här och där, m.m, m.m. Barn, speciellt i min favoritålder 3-5 år, är ju för härliga! Och intelligenta, och nyfikna och har så många frågor och komentarer och ser det enkla i det kompilerade och listan kan bara fortsätta! Jovisst, grälas det. Lekasaker tar de av varandra, ibland slåss de och tårarna rinner när känsorna och bland någon kroppsdel gör ont, men allting kan ju inte vara uppåt för jämnan!

Dock ut ur alla dessa sociala situationer har det bevisats av experterna att det är grymt viktigt för unga barn att gå på dagis. De lär sig så mycket och det kommer att påverka dem som vuxna också i och med att de hade sociala kontakter i grupper med jämnåriga redan som små.

Det låter ju bra det där, men eftersom jag alltid har jobbat med barn i varierande åldrar hela mitt vuxna liv, kan jag nog lugnt påstå att experterna har rätt den här gången också.

Så, att åka till jobbet idag var egentligen riktigt trevligt! Dagistanterna ( mina arbteskamrater) och jag utbytte konversationer om julen och de lediga veckorna emellan blöjbyten och annat. Det var roligt att se barnen igen och jag mste säga att den första dagen tillbaka efter ett två veckors lov gick över förväntan. Två veckor är en lång tid för småttingar och det glöms lätt hur det är att vara på dagis borta från mamma och pappa i flera timmar.

Alltså, ser jag fram emot morgondagen och vad jobbet kommer att bjuda på då…! 🙂