

Klockan närmar sig åtta på kvällen och min favorit och egentligen enda TV serien börjar om en liten stund. Jag har ännu inte bestämt för om jag skall går in och titta på This is Us eller inte. Fåglarna kvittrar, solen går snart ner, men den är ännu varm. Dagen började som vanligt denna vår, kyligt, men nu på eftermiddagen och kvällskvisten har det blivit riktigt äkta vår. De typiska, och ack så kyliga vindarna för denna vår, har ikväll lugnat ner sig och det känns som om värmen som utlovats de kommande dagarna, faktiskt kommer att bli verklighet.
Det är skönt med sol och värme. Inte bara för den naturliga sakens skull, utan också för att både Maken och jag går med en ny tyngd i sinnet. En tyngd, som inte egentligen har ngt med oss att göra, annat än indirekt….
I lördags, i en Förort söder om vår en bra bit begicks ett mord. En 21 åring pojke/man sköt sin 25 åriga syster. I ett exklusivare område nära en sjö med vackra hem och hus. Motivet är ännu okänt, men det spelar inte ngn roll egentligen. Pojken/mannen sitter nu i fängelse i väntan på rättegång och dom och hans äldre syster finns inte här på jorden längre. Dessa två var barn/ungdomar till en av Makens kolleger. Makens kollega var inte hemma när detta inträffade på lördagseftermiddagen, men hans hustru och barnens mamma var. Hon var den som ringde nödnumret 911 medan hennes son pepprade hela deras hem med kulor och sköt sin äldre syster. Den yngre systern var inte heller hemma. Mamman kunde ha lika gärna strukit med hon med, men hon hade tur….
Hur kommer man vidare som familj efter ngt sådant? Familjen har reducerats från fem till egentligen tre eftersom sonen kommer att sitta bakom lås och bom troligen resten av sitt liv. Hur förlåter du ditt barn som förälder? Hur stöder man en kollega som gått och går igenom ngt så ohyggligt grymt?
Det är endast tisdag ännu. Detta hände alltså för endast tre dagar sedan. Kollegan arbetar naturligtvis inte just nu, och vem vet om han ens kan komma tillbaka till ngt jobb eftersom sonen och indirekt familjen nu figurerar i pressen.
Jag har träffat denna kollega flera ggr. En man i Makens ålder. Jordnära, trevlig och mån om sin familj.
Jag behövde terapi idag. Denna terapi kom i form av bakning. Två satser kakor blev det och det var så skönt att göra ngt helt vanligt och vardagligt. Skingrade tankarna en smula och kontakter till Sverige och Kära Kusin Vitamin och det vackra vädret hjälpte också.

Imorgon skall det vackra vädret fortsätta och om vädergudarna får som de vill skall vi få 19 grader varmt. Äntligen lite närmare de mera normala temperaturerna. Fast egentligen borde jag inte gnälla det minsta. Tids nog har vi 30 grader varje dag!
Vad ska jag säga … Oj ! Inte heller rätta ordet… men . Man blir liksom så tom då man hör om sånt här !
Förstår om du behöver terapi . Bakning är bra då.
Jaa , hur skulle man tackla nåt sånt. Hoppas man inte behöver det . Usch hemska tanke. Och det kommer alldekes för nära ….
GillaGillad av 2 personer
Jo det kom nära den här gången…. kommer ta tid att smälta. Känner inte familjen, men som sagt, träffat den trevliga kollegan.
Spelar egentligen ingen roll varför/hur det skedde. Nu gäller det för familjen att få stöd till och hjälp och så småningom gå vidare…🥲
GillaGillad av 1 person
Så är det.
GillaGillad av 1 person
Ja vad ska man säga när något sådant här gräsligt och ofattbart händer. Ärligt talat så undrar jag om en sådan familj kan bli hel igen. Som förälder älskar man alla sina barn men vetskapen om att ett barn skjutit ihjäl ett annat är en tung sanning att bära. Jag hoppas verkligen att familjen får allt stöd som den behöver för att kunna gå vidare och hitta stöd hos varandra.
Bakning är en alldeles utmärkt avkoppling och bra terapi.
Ha en bra onsdag!
GillaGillad av 2 personer
Javisst är det en fruktansvärd tragedi. Tankarna malar på konstant hos mig.
Du har så rätt. Som förälder älskar man alla sina barn, men när ngt sådant här händer…. så tragiskt och så tungt. Och vi är inte ens anhöriga….. 🥲
GillaGillad av 1 person
Vilket trauma för familjen. Att mista två barn egentligen, fast på helt olika sätt. Blir nog ingen lek att hämta sig ifrån. Svårt att föreställa sig. En helt överväldigande sorg antar jag.
GillaGillad av 2 personer
Otroligt svårt att föreställa sig. Bara för maken och mig har det varit en tung vecka, och vi är endast bekanta med maken i familjen. Hur i all världens tid kommer man igenom ngt sådant som familj? Hur går man vidare?
GillaGillad av 1 person