Trubbel i matbutiken

Glad i hågen åkte jag iväg till matbutiken efter avslutat cykelpass i förmiddags. Listan var kortare än vanligt och jag tänkte mig att detta handlande skulle gå på knappa 30 min och sedan skulle jag vara hemma igen.

Jodå, själva handlandet gick som en dans. Matbutiken som öppnade för ganska precis ett år sedan endast 2 km från vårt hem är fantastisk. Har sgs allt man kan tänkas behöva och även under denna pandemi, om inte precis den exakta varan funnits som jag velat ha, har det varit lätt att hitta ngt annat. Även den berömda varan wc papper i början av pandemin då det begav sig!

Efter dryga halvtimmen stod jag i en kort kassa kö och var nöjd. Sonen, som satt hemma framför datorn i och i skolan hade utlovats sushi, och den var nu inhandlad och på väg hem innan nästa lektion skulle börja.

Trodde jag ja….

Det fanns en rejält påpälsad dam framför mig i kassan och hon hade en kundvagn fylld till bredden. Tog en stund för henne att lägga allt på bandet. När hon var klar var det min tur att lägga mina ganska få varor på bandet medan pojken i kassan avslutade transaktionen med damen före mig. Hon tog alla sina grejer och pinaler och rullade iväg med sin fulla kundvag. Pojken i kassan hade redan börjat scanna mina varor och var nästan klar, då jag såg summan hittills på maten som jag hade handlat. Gjorde helt säkert en rätt förvånad min och sång på pojken i kassan:

–My order was very small today compared to my normal order. On the screen here it says that I owe you $302, but there is no way my groceries add up to that!

Varpå tonåringen i kassan stirrade på sin skärm, stirrade lite till och lade på sin lampa ovanför sin kassaapparat/dator.. Bad mig vänta medan han stirrade lite till. Frågade mig om vissa varor och det stod ganska snabbt klart för mig vad som hade hänt och förklarade detta för honom. Mycket riktigt, han tog aldrig betalt av damen framför mig, utan slog ihop hennes mat med min mat och nu skulle jag alltså betala för oss båda?

En kvinna i min egen ålder som också jobbade i butiken skyndade fram då hon såg den blinkande lampan. Frågade mig vad som hade hänt och jag förklarade. Hon gjorde stora ögon hon med, såg på mina kassar och den mat som jag hade och höll helt klart med mig att det inte fanns en chans att jag var skyldig mataffären denna summa.

Sedan spände hon ögonen i pojken som jobbade i kassan och sade, i en mycket anklagande ton:

-This cannot keep happening! I have TOLD you to MAKE SURE that you get a receipt from every customer before they leave and before you start ringing up the next one!

Jag gissar att pojken i kassan var i min egen Sons ålder och jobbar säkert på deltid, precis som Sonen vår gör. Jag trodde den stackarn skulle sjunka genom golvet.

Lugnt och metodiskt började kvinnan gå igenom maten som jag hade handlat och se på kvittot som fanns i datorn och subtrahera bort min mat från de andra damens. Det tog en stund eftersom hon måste bekräfta varJe transaktion med både mina matväskor och med datorn. Hon bad om ursäkt, jag vet inte hur många ggr, medan den stackars pojken bara stod bredvid och såg på.

Jag tog fram mobilen och messade Sonen att sushin inte skulle hinna hem förrän nästa lektion tog vid och berättade också varför. Han jobbar alltså vid samma mataffär, men råkade inte känna pojken som betjänade, eller hade försökt betjäna mig.

Efter många om och men fick jag min slutliga räkning och den blev USD102, alltså hela USD 200 mindre än vad den först hade varit! Mataffären förlorade en hel del pengar på detta misstag i förmiddags!

Kvinnan som hjälpte mig och ställde allt till rätta sade åt pojken i kassan att han igen behöver se till att varje kund får sitt kvitto innan han betjänar nästa kund och sedan bad hon honom repetera vad hon hade sagt och han sade:

–I need to ask the customer if he/she wants paper or plastic bags…?

Jag vågade inte se på den stackars kvinnan för jag var rädd att jag skulle brista ut i ett gapskratt! Hon förklarade tålmodigt igen ( säkert för att jag stod alldeles bredvid henne och kunde höra allt som sades) att han behövde ge varje kund ett kvitto innan kunden gick sin iväg.

Jag fick mitt kvitto och allting blev upprett, men när jag äntligen kom hem igen hade det gått hela en och en halv timme sedan jag åkte hemifrån och jag som hade trott att detta ärende skulle vara överstökat på mindre än hälften av den tiden.

Sonen hann få sin sushi innan hans lektion började, men endast 6 minuter kvarstod av lunchrasten. Han ville inte sitta och äta under zoom lektionen, så det blev att han väntade i alla fall.

En sak lärde jag mig dock idag…. den unga pojken får inte expediera mig igen och det lönar sig att vara uppmärksam och hålla koll på det som pågår!