Publicerad av 
… är vi tillbaka i sommarparadiset, som jag numera får kalla året runt paradiset eftersom sommaren högst troligt är helt förbi oss.
Vi kom i två bilar. Jag och Lillasyster startade hemifrån Förorten vid 10.30 på förmiddagen, medan Maken kom efter jobbet på seneftermiddagen.
Vad är det med sommarställen? Lantställen? Fritidsställen egentligen? Vad är det som känns så oerhört avkopplande så fort jag parkerar bilen. Det känns som om hela jag bara pausar och pustar ut och sedan drar jag in den friska höst och skogsluften in i lungorna. Ljuvligt! Underbart! Mini semester helt enkelt!
Maken har en veckas semester framför sig och skall stanna längre, medan jag och Lillasyster åker hem efter avslutad skoldag på måndagen. Ja, alltså, hon har skola via nätet på måndagar, så vi tänkte stanna hela måndagen också. Skoldatorn är med och numera har vi pålitlig uppkoppling vid stugan.
Detta med uppkopplingen har jag varit emot hela tiden, men det visade sig att det inte längre var hållbart. Maken, som chefsläkare, har en hel del administrativt som kommer upp dagligen, och för honom att ha pålitligt uppkoppling har visat sig vara absolut nödvändigt. Under denna pandemi kommer det dessutom upp en hel massa extra, som helst skall tas hand om fem minuter före det hände. Alltså är det mycket bra med uppkoppling.
Bra för mig också i och med att jag då kan blogga hur mycket jag vill förstås!
Under helgen har vi inga stora planer. Räfsa bort alla de nedfallna löven, om de inte är för våta. Det har snöat från och till hela dagen denna fredag och likadant lär det göra imorgon. Tjocka jackor, mössor och vantar är medhavda och det känns ju lite märkligt att det är endast en vecka sedan vi gick i shorts…..
Efter ca. 2 timmars körning kom vi rakt in i snöovädret och som det vräkte ner! Det blev alldeles mörkt ute och sikten var hur dålig som helst. Till all lycka smälte snön på vägarna sgs direkt, så det blev aldrig särkilt halt, men visst gällde det att hålla tungan rätt i munnen ändå. Då Maken körde upp ett par timmar senare hade snöovädret passerat och han hade mycket bättre körväder än vad Lillasyster och jag hade.
Nu är vi dock här och nu skall datorn läggas bort och det skall njutas…..
På återhörande……
Från andra sidan Potten 