Min trotjänare behöver opereras med det snaraste!

Publicerad av
Min trotjänare parkerad vid sommarstugan förra veckan

Hon är stor och åbäkig. Hon är praktisk och älskad och hon har en hel massa engelska mil på mätaren. Hon är min bil och hon är faktiskt en HON. Hon lystrar till det fantastiska namnet Bessie och nu är hon i dåligt skick.

Det hela började på hemvägen till Förorten i söndags. Helgen före hade vi kört en fullastad Bessie ända till universitetet i Madison med Dotterns grejer och Bessie, som alltid hade uppfört sig oklanderligt, gjorde så också hela vägen söderut till Madison och sedan en dag senare hela vägen norrut till sommarstugan. Under hela veckan där visade hon inga som helst tecken på krassligheter heller, men i söndags, då vi susade genom Tvillingstäderna för att komma hem kände jag nya, märkliga skakningar under mig. De kom helt klart från Bessie. Jag nämnde dessa till Maken som just då körde och mycket riktigt. Den gula lampan framme på instrumentbrädan bakom ratten blinkade. ‘Check engine’.

Vi hade ca. 20 min kvar av vår resa. Maken greppade om ratten stadigt och fortsatte i lite långsammare tempo. Som så många ggr förr, då det har gällt, fortsatte Bessie sin färd och hem kom vi. Kunde lasta ut allting ur henne och låta henne vila en stund. Ngn timme senare körde jag henne till mataffären: inga problem. Hon var helt klart på bättre humör och hade fått vila ut i garaget. Igår körde Maken henne till jobbet. Gav henne en välförtjänt tvätt och en full tank med bensin. Hon tackade genom att köra hem snyggt och prydligt och gnällde inte det minsta.

Tills idag, på eftermiddagen. Jag körde hem från jobbet där jag deltog, tillsammans med mina f.d kolleger i en snabbkurs i återupplivning. ( Detta måste göras varje år och jag har lovat att vikariera då det behövs. Lika bra att ta del i kursen så är det gjort.) Och direkt då jag startade upp Bessie skakade hon igen. Precis som i söndags. På morgonen då jag körde till jobbet, hade hon inga som helst problem. Jag valde bort motorvägen och höll mig på de långsammare sidovägarna. Det tog mig dubbelt så länge att komma hem, men hem kom vi.

En av de gula lamporna som lyste på instrumentbrädan. Den andra blinkade och min mobil hann inte få med den på bild.

Nu får Bessie stå i garaget och ta en välbehövlig siesta tills nästa tisdag. Då har hon nämligen tid för undersökning och troligtvis en rejäl operation vid den närliggande mekanikern som har ett så svenskklingande namn som Nordgren!

Vi har anlitat Dr.Nordgren förut, bla gav han Bessie en ny drivrem för lite mera än ett år sedan. Jag gissar nog att Bessie kommer att bli frisk i hans kunniga händer. Åtminstone hoppas jag att så är fallet, eftersom jag verkligen inte vill skiljas från min fantastiska trotjänare ännu även om hon firar den högaktningsvärda åldern på tio år i oktober och har runt 165 000 km på mätaren……

6 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.