KarantänKänsla: Glädje

För några dagar sedan kom Sonen och ville prata med mig. Ville ha dörren stängd till vårt sovrum där jag råkade befinna mig just då så att vi skulle få prata privat.

Jaha, detta verkade ju lite märkligt tyckte jag, men satte mig ner på sängen för att lyssna. Om ens sextonåriga Son vill ha en privat pratstund, då är det nog bara att sätta sig ner och lyssna.

Sonen hade varit i samtal med sin Goda Kompis som jobbar i den nya mataffären här alldeles nära oss. De behövde folk och den Goda Kompisen uppmanade Sonen att ansöka. Sonen var inte så säker på om föräldrarna skulle låta honom så han ville prata med mig om saken.

Normalt skulle jag ju förstås ha sagt ja direkt, men just nu lever vi under karantänförhållanden och jag var inte så säker på om det vore så bra för Sonen att söka jobb just nu. Samtidigt förstod jag honom då han berättade att han har tråkigt. Skolan får han snabbt undanstökad för dagen och sedan finns det ju inte så mycket annat att göra. Därtill är det ju alltid trevligt att kunna förtjäna och spara sina egna surt förvärvade slantar också. Speciellt eftersom Sonen vill ta pilotlicens och det är ju i och för sig en trevlig hobby att kunna flyga omkring i flygplan, men sådana extravaganta hobbyer kostar, och mor och far har sagt att han visserligen får ta pilotlicens men kostnaden måste han själv stå för.

Vad göra? Jo, det är bara att söka jobb och förtjäna egna pengar.

På kvällen då Maken kom hem från jobbet, diskuterade vi saken. Maken hade samma åsikt som jag; att Sonen nog borde få ansöka om jobb, trots Covid och smittorisken. Han är ung och frisk, har en bra hjärna att tänka med och kommer nog att göra sitt bästa för att hålla sig borta från andra så gott det går.

Sagt och gjort. Beslutet taget och idag åkte Sonen iväg på arbetsintervju och fick naturligtvis jobb direkt. Folk behövs inom livsmedelsindustrin. Det är den som håller det lilla inom ekonomin som är igång, i rörelse just nu.

I skrivande stund samlar Sonen ihop de dokument som behövs och vi har just upptäckt ett litet problem. För att ansöka och bevisa att man är medborgare i detta land om man ansöker om jobb, måste man ha två bevis. Körkort/ID och pass och/eller socaiförsäkringskort. För några veckor sedan, i februari, anhöll vi om nya pass för Maken och ungdomarna. På grund av att sgs hela USA är stängt, har inga pass kommit ännu och inte har vi de gamla passen heller eftersom de måste skickas in med den nya ansökningen!

jaha. Vi får bara vänta och se vad Sonens nya chef säger imorgon då han åker till jobbet med detta problem….. Dock har han ju sitt körkort, så jag gissar att de kommer att nöja sig med detta innan det nya passet kommer och hans kan bevisa att han verkligen är den han är, laglig och medborgare.