Saknat mer än jag trodde

Det har gått hela fjorton månader sedan jag sist satte min fot i kyrkan dit vi går. Fjorton! Det är många månader det! Till en början trodde vi ju förstås att det inte skulle bli så länge, men det har det alltså blivit. Istället för att hålla normala gudstjänster, började vår kyrka, som så många andra, sända sina gudstjänster via deras nätsida.

Alltså har vi de flesta söndagarna det senaste året följt gudstjänsterna via nätsidan. Lyxigt att det går, men ändå är det ju inte samma sak som att faktiskt slå sig ner i kyrkbänken.

Bara en sådan sak att behöva parvla sig upp ur sängen och göra sig klar att åka och vara på plats en söndagsförmiddag! Och gärna i lite snyggare kläder än det senaste årets mjukisbyxor!

Idag var det bara roligt att klä upp sig lite! Då jag först flyttade hit skulle man verkligen vara snygg då man besökte kyrkan på söndagarna, men numera kan man nog ha på sig precis vad man vill. Även jeans. Att klä upp sig börjar verkligen vara ‘a thing of the past’ här i Mellanvästern.

Fast visst blev det en nyinköpt blus och på den en tunn tröja och sedan snygga svarta byxor till detta. Inte ngn klänning som jag lite hade tänkt mig. Det får bli en annan gång.

Gudstjänstsalen rymmer kring 200 personer normalt, men med distans ryms ungefär hälften av detta. Vi var kring 60 personer som bänkade oss och det var så enormt roligt att se så många bekanta ansikten som jag inte sett på så länge. Nåja, munskydd gäller, så det var ungefär halva ansiktet som syntes på gudstjänstbesökarna.

Det var Kristi Himmelsfärd som uppmärksammades och som bekant är ju rött färgen som förknippas med denna händelse. Därav all röd klädsel av de som sjunger på scenen.

Som vanligt när jag sitter i kyrkbänken en söndag förmiddag erfar jag ett lugn. Det är ngn visst med kyrkobesök. Inger lugn och harmoni. Vi lär på väg ut ur denna pandemi. Många har drabbats hårt, många har Cvid 19 men, många har gått bort. MEN som människosläkte är vi på våg att återvinna detta virus och kommer, så småningom att slå det.

Detta var faktiskt tinget som predikan handlade om, detta var bara tankar som gick igenom mitt huvud, medan jag satt där och lyssnade.

Det var lugnt. Det var avkopplande och så väldigt skönt att vara tillbaka.