The light at the end of the tunnel

Maken och jag satt i soffan med ett varsitt glas vitt igår kväll. Vi satt och diskuterade nyheterna att Minnesota troligen kommer att börja vaccinera sina invånare mot Covid redan i slutet på december! Hur otroligt skönt detta känns och hur otroligt snabbt detta vaccin har tagits fram och hur snabbt det testats och blivit godkänt för användning.

Vi diskuterade också eventuella biverkningar och att Maken som läkare kommer troligen att vaccineras ganska snabbt. Kanske inte direkt eftersom han egentligen inte jobbar på intensiven. Dock har han fått rycka in flera ggr sedan i mars och hjälpa till med intuberingar. För två veckors sedan intuberade han en patient, 70+ som han inte trodde skulle överleva. Mycket riktigt. Patienten, insjuknad i Covid, dog i helgen.

Nu vet jag ju inte hur folk förhåller sig till detta/dessa nya vaccin hemma. Här är det många som är skeptiska och rädda, men det finns också många av oss som helt klart kommer att låta sig vaccineras så fort det är möjligt.

Vidare diskuterade Maken och jag hur otroligt, skönt det är att igen kunna börja se framåt och också planera lite resande. Inte direkt naturligtvis, men kanske till nästa höst? Gissar nog att det ännu blir att använda munskydd på flygen, men tänk att kanske åka till delstaten Arizona och hälsa på släkten? Eller varför inte kanske fira julen i Hawaii nästa år?

Livet kommer ju inte att återgå till det normala direkt, men mot mera normala tider är vi på väg i alla fall. Tack vare kunniga vetenskapsmän och läkare som jobbat tillsammans över hela världen och låtit politikerna bråka sins emellan medan de slog dövörat till och jobbade på.

Tacksam är jag!