Hipp, hipp hurraaaa! För min 50 år unga man idaaaa(g)!

Fast firandet blev väldigt litet, behövs det ändå presenter, eller hur?

En fantastisk solnedgång var väldigt trevligt medan vi åt vår middag utomhus på restaurangen. Jag hade ringt och bokat bord tidigare under dagen. Maken ville gärna äta vid favoritrestaurangen i Förorten, men de kunde inte garantera oss ett bord ute. Detta är naturligtvis ett problem i dessa pandemitider, så jag avbeställde det bordet och ringde till en annan restaurang. Vid denna var det inga som helst problem att få ett bord för sex stycken utomhus, så jag slog till direkt.

Maten smakade och kom också förvånansvärt snabbt. Utebelysningen var upphängd och tändes strax före 19 tiden då solen gick ner. Tyvärr glömde jag helt bort att föreviga det mysiga, men vi satt ju och pratade om dittan och dattan också.

Efter restaurang besöket fortsatte vi hemma på vår veranda med kaffe, tårta och presenter. Tidigare på eftermiddagen hängde jag upp vår höstbelysning. Orange för den annalkande Halloween. Själv är jag inte mycket för Halloween faktiskt, men mys gillar jag, så för några år sedan inhandlade jag dessa slingor. Inger som sagt mys och hemtrevnad.

En liten tiramisu tårta blev det till efterrätt. Trots att den var så liten räckte en liten bit på var gott och väl. Grädde och socker i mängder och lite, lite smak av kaffe. Kanske inte världens bästa tiramisu. Borde nog lära mig baka denna…..

… och kort och presenter…..

… och ett par Föräldrar/svärföräldrar/fammo och Faffa.

Inget jättestort firande alltså, men jag tror Maken var nöjd ändå……