… då det begav sig… för 25 år sedan!

Det var lika hett den 8.7 1995 som det är idag, den 8.7 2020. Vår bröllopsdag och i år den 25e i ordningen! Kommer inte ihåg om vi skrev 36 plusgrader den dagen också, men kommer ihåg att det var allt annat än varmt, det var hett!

Vigseln var kl.16 om jag minns rätt. I kyrkan där Maken hade vuxit upp. En stor, trevlig och riktigt amerikansk präst vigde oss. Vi kände honom båda två, så predikan var varm och personlig. Vad han däremot predikade om kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag liksom bara stod där vid altaret och bara kände mig glad. Hela jag var glad invärtes.

Jag trodde att tårarna skulle komma där vid altaret, men de kom aldrig. Istället var det Maken som snyftade bredvid mig, vilket jag inte alls hade varit beredd på!

Jag hade mera släkt på vårt bröllop än vad min nyblivna Maken hade! Det var mamma, pappa, syster, faster, farmor, farfar och mormor! Det var så fantastiskt roligt att ha dem alla här och under deras två veckor långa vistelse innan bröllopet såg vi en del av Tvillingstäderna och diskussionerna gick på i en salig blandning av svenska och engelska! ( På den tiden pratade Maken ännu inte mycket svenska.)

Några dagar efter bröllopet åkte släkten hem igen och Maken och jag började vårt nya liv tillsammans i en liten etta i en Förort närmare Minneapolis än vad vi bor nu.

Dottern kom inte förrän fem år senare och innan dess hade vi också hunnit göra två resor hem till Finland….. Det skulle komma att bli en hel del sådana resor!

Åren har satt sina spår när jag ser på våra foton. Tiden har rusat iväg och jag vet inte riktigt hur det har gått 25 år…?! Det är ju endast lastgamla människor som firar silverbröllop!

Men vänta…. Maken fyller ju faktiskt jämnt i höst…!