Från en värld till en annan….

Efter en kort, produktiv och intensiv helg lämnade Maken och jag paradiset på eftermiddagen och körde hemåt till Förorten igen. Som jag berättat förut, ligger det runt 240 km mellan Förorten och sommarstugan. Körningen går numera nästan på ett huj, speciellt med sällskap i bilen. Numera är vägarna bekanta och 240 km avlägger vi lätt på just under 3 timmar utan stopp. Som sagt är vägarna nu väldigt kända och likaså vattenhålen om man så säger. Idag behövde v i nämligen tanka Bessie. Bessie är alltså ingen ko, utan min trotjänare till jättebil, som går på 11 år och nu har runt 175 000 km på mätaren. En värdig trotjänare som fortsätter att leverera… så länge hon får dricka!

Alltså blev det ett stopp för Bessie där Maken gav henne en rejäl slurk medan jag gick in till en affär intill bensinstationen och köpte bl.a varsin glasstrut. Dricka för Bessie, glass för oss. Alltid trevligt att sträcka lite på benen innan färden fortsatte. Och Bessie tackade inte nej till sitt dricka hon heller.

Väll hemkomna till Förorten mötte oss fantastisk grönska som hade blivit ännu mera tydlig sedan vi åkte hemifrån i fredags. Vi möttes också av två fantastiska ungdomar som hade klarat helgen alldeles själva och alldeles galant! Jo visserligen är de inga barnrumpor längre, men kul är det att kunna lämna dem, kunna lita på dem och se att allt går bra.

Eftersom Sonen var borta sgs hela lördagen till följd av gymnasiets teaterproduktion ( han sköter kameran denna gång.) hade jag varit en aning fundersam över Lillasyster hemma alldeles ensam i 12 timmar…. Vi har fantastiska grannar som hade lovat finnas till hands om det skulle behövas. Inget sådant behövdes och Lillasyster tryckte inte alls att det hade varit jobbigt att vara ensam hemma hela dagen.

Nu är det söndag kväll och veckan kommer emot igen. Vädermässigt ser det ut i alla fall som om våren äntligen kommit för att stanna med över tio grader varje dag hela veckan. Skönt!