Publicerad av 
… och det numera gamla Wii spelet kommer till användning denna lördagskväll. Grannflickorna kom på besök. Goda vänner till våra barn (ungdomar) nu sedan tio år tillbaka. Alltså ända sedan de och vi flyttade in i våra då nybyggda hem. Roligt har de och två av de fyra är nu vaccinerade. Maken och jag håller oss på avstånd, men egentligen behövs det inte heller, eftersom vi också numera är fullt vaccinerade.
Så oerhört härligt det känns. Att lite, lite börja lyfta på restriktionerna som vi som familj haft det senaste året. Låta ungdomarna lite börja umgås igen och faktiskt se att även denna pandemi så småningom kommer att få ett slut.
De har varit oerhört duktiga ungdomar i detta hem, det måste jag säga. Mycket Covid har vi haft här i Minnesota och i Tvillingstäderna och pandemin härjar fortsättningsvis. Ungdomarna har funnit sig i deras LäkarPappas råd och restriktioner och har gjort det (för det mesta) utan gnäll. Jobbigt har det ju varit, men detta har ju drabbat alla. Och då jag frågade Sonen för ngn tid sedan hur hans vänner har det så meddelade han att många av dem levde på väldigt liknande sätt som oss. Vi var strået vassare med restriktionerna tyckte han, men inte med mycket ändå.
Det är klart att man inte helt kan skydda sig mot smittan, men man kan ju helt klart leva mindre riskfyllt. Vilket vi har försökt göra. Ännu är vi inte på andra sidan, men visst känns det skönt att det börjar lätta…….
Från andra sidan Potten 