Monopol

Och nu menar jag då inte det oerhört populära familjespelet ni vet med gatunamn från Stockholm då jag växte upp och här med mina amerikanska barn är gatunamnen från New York City. Nej, detta monopol som jag tänkte skriva om ikväll är ngt helt annat….

Här i kapitalismens Mecca är det olagligt att ha endast ett företag att vara det enda som erbjuder en viss service. Företag är privata och väldigt lite business drivs av staten eller av den federala regeringen. Undantag är förstås postverket.

Här i i Förorten fick vi idag erfara hur det kan gå och se ut när ett företag råkar ha monopol. . Då det inte finns några andra företag i närheten som erbjuder samma tjänster och service. Då ingen ‘healthy competition’ existerar.

Det är nämligen så att vi blev utan internetuppkoppling. En helt vanlig fredag då båda skolbarnen studerar hemifrån under en pandemi. Pang! Ingen uppkoppling! Lillasyster hade just blivit färdig med sina uppgifter i matematik och skulle skicka in dem till sin lärare. Sonen hade flera zoom möten att deltaga i, läxor i både fysik och engelska som skulle göras och lämnas in.

Maken spenderade en timme på telefonen. Försökte få det hela fixat. Blev flyttad från den ena datorn som svarade till den andra. I dessa tider är det ju helt omöjligt att får prata med en riktig person. Fick till slut tag på en kvinna som lovade att hon skulle fixa problemet. Menade att vi skulle vara utan internet i några minuter till, men att hon skulle fixa problemet så fort som möjligt. Maken tackade och lade på och kom upp i köket för en snabb matbit til lunch.

En timme senare hade vi fortfarande ingen service. Maken stålsatte sig och ringde till företaget och alla datorerna igen. Fick gå igenom samma knappade på olika siffror för att slutligen komma till telefonkön och äntligen svarade ngn borta i Indien. ( troligtvis)

Fick igen berätta sitt ärende och fick igen vänta… i två timmar!!! Han ringde alltså tillbaka den andra gången runt kl.13 och vid 15 tiden beslöts det att vi behövde ett nytt modem för att få igång vår internetuppkoppling igen. Företaget kunde aningen skicka ut ett åt oss och vi skulle få det om ngn vecka eller Maken kunde själva ta sig ut i den kyliga eftermiddagen för att köpa ett.

Arg, irriterad och mycket frustrerad begav han sig iväg. Vi kunde ju inte gärna vänta en vecka på att återigen har internetuppkoppling, speciellt med två skolungdomar hemma.

Medan Maken var borta gick jag ner för att kolla Wi-Fi routern och det visade sig att vi hade internet igen! Modemet vårt som vi redan hade kom tydligen igång igen och företaget fick det uppkopplat och servicen var tillbaka.

Jag messade Maken som hastigast och han hade redan betalat för ett nytt modem och var på väg hem med detta.

Så efter totalt tre timmar på telefonen och inköp av ett nytt modem som inte behövdes, har vi nu uppkopplingen tillbaka. Att byta företag som erbjuder internet service går ju inte eftersom det tyvärr inte finns andra företag här i Förorten som erbjuder denna service.

Jag har skojat med Sonen hela dagen och föreslagit att han och hans ‘tech geeks’ till kompisar borde ta upp tävlingen med detta företag och starta ett eget företag som erbjuder internetuppkoppling. Gissar deras kundservice och kompetens skulle vara rakt mycket bättre än vad vi fått erfara idag. Sonen skrattade gott åt min idé, men så dum var den ändå inte tyckte han.

Mitt första förslag: avlägsna datorn som svarar i telefonen då kunderna ringer. Anställ en riktig administrativ person som svarar i telefonen och sedan kan vidarekoppla kunden till andra avdelningar inom företaget. Detta tyckte Sonen var en bra, men också kostsam idé, men samtidigt kanske en mycket bra service ur kundens synpunkt. Så som det var på den gamla, goda tiden.