Publicerad av Tolv tusen fall hittills i Minnesota sedan pandemin började i mars. Detta läste jag i dagens nyheter. Dödssiffran närmar sig hela 4 000. Och detta är bara vår stat. Har inte ens läst det dagliga saldot för landet. Man blir ju helt enkelt mörkrädd och deprimerad….
Trots denna pandemi msåte ju livet hela tiden gå framåt och vidare och har man barn och ungdomar skall de, precis som vi vuxna regelbundet till både läkare och tandläkare.
Lillasyster och jag kom just hem från hennes rutinkontroll vid tandläkaren. Där var det upp och ner och lite si och så eftersom en renovering hade påbörjats i september och kommer att slutföras i stulet på januari.
Bakom Lillasyster i väntrummet finns ett loft som nu byggs om från en härlig buss som barnen brukade klättra omkring i när de var yngre. Bussen måste tas ned tidigare under pandemin eftersom det blev trångt där inne med en massa barn som kröp omkring och nu skall hörnet byggas om till ngn slag balkong istället.
Förutom då hon var yngre, har Lillasyster aldrig varit nervös och rädd att gå till tandläkaren. Vi har tagit alla barnen till en barntandläkare och detta har visat sig vara mycket bra. Personalen är barnkär och då blir det ju små mycket enklare för barnen då de får träffa vänliga och glada ansikten.
Tandsköterskan som skötte om Lillasysters tänder var väldigt och ung…. och väldigt bekant! Pga visir och munskydd och hela rasket kunde jag inte placera henne. Trevlig och pratsam med en väldigt lugn och bekväm Lillasyster och glad blev hon ju förstås när hon fick vet att hennes tänder var vackra, vita och välskötta!
Hela besöket var över på ett nafs efter att tandläkaren kommit och tagit sig en snabb titt på välmående tänder. Lillasyster fick igen beröm för sina vita tänder och ihärdigt borstande och så fick vi åka hem igen till den fortsatta skoldagen via datorn.
Från andra sidan Potten 