Strax före kl.15 bänkade vi oss vid bordet i det stora konferensrummet. För flera veckor sedan hade vi anhållit om nya banklån före både våra hem och vår sommarstuga. Räntorna är grymt låga i hela landet just nu, ett sätt att hjälpa upp ekonomin i dessa pandemitider och vi beslöt oss för att ta fördel av detta.
Nu vet jag ju inte alls hur det fungerar att ta banklån då man köper och säljer hus hemma, men här har man möjlighet att ta ett nytt lån redan efter ett år om räntorna har gått ner sedan man tog det första lånet.
Efter att alla papper var signerade. ( och det var inte få. Amerikaner ÄLSKAR röd tejp och pappersarbete) hade vi betalat bort våra lån med dessa nya lån.
Under normala omständigheter skulle vi ha varit runt fem personer i rummet, med mig och Maken inberäknade. Idag var vi tre. Maken, kvinnan som jobbade för låneföretaget och jag. Alla iklädda munskydd och satt vid samma bord där en stor skiva plexiglas skilde oss åt, Innan vi satte oss ner tvättade och desinfekterades bordet där vi skulle sitta och vi fick varsin ny bläckpenna inpaketerad i plast att signera alla dokument med. Lite i överkant? Jo, det tyckte jag, men nu är alla nya papper underskrivna, de gamla lånen betalas med de nya och vi har två mindre lån med lägre ränta som nu skall betalas bort istället.
Vackert så.
