På sidan trettiosex…..

…. lade jag bokmärket för den här gången. Vilken bok! Vilken början! Det är länge sedan jag haft lust att läsa. Somrarna är vanligtvis årstiden då jag plöjer igenom julböckerna men eftersom vädret allt annat är trevligt, tog jag med en bok till sommarstugan. Stickade mest faktiskt och läste inte särkilt mycket.

Nu är vi hemkomna till Förorten igen och den senaste timmen har jag spenderat med två systrar i det första världskrigets tyskockuperade Frankrike.

Den brittiska och briljanta. Författaren Jojo Moyes står får kvällens underhållning. Jag har läst henne förut, men aldrig denna bok. Ny är den inte heller, utkommen 2012, men för mig är den obekant. Inledningen är redan fantastiskt spännande, givande och Moyes , målar som vanligt en detaljerad bild av händelserna och personerna.

På hemvägen i bilen medan Maken avverkade den andra etappen, satt jag med stickningen i famnen och stickade några varv till och kunde sedan maska av. . En till halsduk blev det och nu undrar jag om jag kanske borde ta stickpaus ett tag…? Har för tillfället inga nya idéer på vad jag kunde knåpa ihop med stickorna och känner att jag har stickat en hel del denna pandemi vinter. Kanske dags att läsa istället….. ?

Det är riktigt skönt att vara tillbaka i Förorten. Faktiskt. Normalt älskar jag dagarna vid sommarstugan och vemodet är ett faktum när det är dags att återvända till metropolen. Visserligen var det mycket trevligt även denna gång att spendera några dagar där, men vi hade verkligen prickat in världens regnigaste väder. Och de få timmarna av dygnets vakna timmar då skyarna inte hade öppnat sig, var det alldeles vått, vått och ännu våtare.

På fredagseftermiddagen, under en timmes uppehåll, lyckades jag få min lilla strand räfsad innan nästa skyfall satte igång. Det var skönt att komma ut, om än för ngn timme innan det eviga regnandet fortsatte.

Dagen före var det likadant då jag kom mig ut en stund. Då stötte jag också på den trevliga grannen. Han och hans fru bor bredvid vår stuga året om och börjar närma sig de 80. Nu båda vaccinerade mot Covid, men ändå lyckades han dra på sig viruset för några veckor sedan. Helt kry är han nu igen och hustrun fick det aldrig. Visserligen landade viruset honom på sjukhuset över en natt, men läkaren som skötte om honom, menade nog att det skulle ha kunnat gå mycket värre hade grannen inte varit vaccinerad.

Grannen själv sade då jag pratade en stund med honom ute på vägen:

-I don’t wish this virus on ANYONE! And I was vaccinated!

Ord och inga visor alltså.