En fredag på miljonen

Vissa dagar händer inget och det gäller att tänka till ordentligt för att hitta något alls att blogga om . Hemmalivet under en pandemi är ensidigt. Det händer inte mycket… vanligtvis….

Dagen började med flygning. På bilden ovan, som jag tog av Sonens skärm, är han just i färd med att landa planet. Efter sin första långflygning. Han flög norröver och passerade ovanför vårt hem. Både på ditvägen till flygfältet en timme från oss och på tillbakavägen likaså. Grannarna funderade kanske en aning om vad den galna mamman gjorde som sprang in och ut mellan dörrar och fönster och spanade ideligen uppåt. Äntligen kom det vita och blåa propellerplanet! Alldeles rakt ovanför mig styrde Sonen sitt hyrda plan och jag vinkade som en tok! Det var verkligen häftigt och bra såg det ut att gå. Han har inte sin pilotlicens ännu, men har nu så pass många timmar under bältet att han nu får flyga ensam i dagsljus med ständig kontakt med kontrolltornet.

Mamman var helt klart en aning nervös…. Nej, mamman var egentligen riktigt nervös! Fast detta sade jag ju naturligtvis inte åt Sonen innan han åkte. Det är ngt visst med att ha sitt barn 1 km uppe i luften utan att vara med. Fast han är ett stort barn vid det här laget….

Efter avslutad kom flygning kom Sonen hem i ilfart och försvann uppför trapporna till sitt rum. Det var dags för ett seminarium från skolan via zoom. Han parkerade i garaget och sprang uppför trappan med fem minuter innan det hela skulle börja. Det var ett obligatoriskt seminarium för hans årskurs så det var bara att logga in. Annars har hans gymnasium nu gått till skola fyra dagar i veckan och på fredagarna fortsätter de självständiga studierna för eleverna medan skolan städas, fejas och saneras i hopp om att hålla virussmittan nere och borta.

Någon timme senare backade pojkarna ut ur garaget. Det skulle bli en helg vid sommarstugan för far och Son. Mycket körande mellan villa och olika ställen där de skulle titta på JetSkis. Ett löfte är ett löfte. Sonen hade tagit ledigt från sitt deltidsjobb vid matbutiken denna helg och Maken kom hem från jobbet imorse och hade hela helgen ledig. Kylväskan packades, kläder packades och iväg körde de. Munskydd i högsta hugg.

Tre timmar senare fick jag denna härliga bild:

Våren har också anlänt till norra Wisconsin. Isen ligger som ni ser fortfarande på sjön, men den är nog inte att lita på. Pojkarna hade redan vid det här laget tagit hand om helgens ärende. De åkte till den första båtaffären på vägen upp. Efter ett snabbt samtal med en expedit fick de reda på att de hade inga JetSkis på lager, men två var på kommande in om några veckor. De åkte till en annan affär lite längre bort. Samma visa där, förutom att inga JetSkis hade blivit beställda alls och inga var på kommande under hela säsongen så vitt de visste. Sist men inte minst ringde Maken till affären dit gossarna hade tänkt åka imorgon, lördag. Samma visa där, inga JetSkis.

Snabb diskussion med Sonen och sedan bestämdes det direkt. En första betalning gjordes på en av de två beställda som kommer om några veckor! Alla dessa jetSkis är nämligen slutsålda sedan i december! Då tyckte Maken att det var bäst att slå till.

Någongång i maj kommer den till affären och sedan skall den hämtas därifrån för vidare transportering till sommarstugan.

Det var inte en speciellt ledsen Son som rattade bilen resten av vägen till sommarstugan efter köpet. Undras just vad pojkarna hittar på, eller kanske ställer till med resten av helgen…?!