Bright, whimsical child’s blanket

Jag började sticka med restgarnet för ett par veckor sedan. Det skulle bli en halsduk med snygga, raka stolpar som Dottern också hade jobbat på då hon stickade en halsduk i snygga, blåa toner åt en väninna. Jag beundrade och ville göra likadant. Hittade restgarnet i min stickkorg och började på.

Kom ganska snabbt till den insikten att jag verkligen inte kan räkna och stolparna som skulle vara så raka och fina blev minsann inga sådana.

Rev upp och började om. Beslöt mig för en enkel filt. Härliga lila nyanser i restgarnet som jag också visade här på bloggen

Stickningen kom med till stugan för ett par veckor sedan och på hemvägen i bilen blev jag utan garn. Någon vecka senare åkte jag till hobbyaffären för att inhandla mera garn.

Lyckades inte hitta flera än ett nystan med samma färger, så jag tog ett annat som hade samma lila i sig…. Trodde jag….

Någon dag senare satt jag med stickningen igen och började på med det nya garnet….. bara för att upptäcka att det lila i det nya garnet egentligen inte var lila som det hade sett i ljuset i hobbyaffären, utan blått!

Videochattade ( hörni, det låter ju faktiskt helgalet på svenska!! Finns det ngt bättre ord?!) med Dottern och hon ville se filten. Jag visade den och förklarade att jag nog skulle hamna att dra upp hela härligheten igen. Hon tittade på den och sade med rak och ärlig entusiasm i rösten :

– Men mamma, färgerna är ju perfekta för en ’bright, whimsical child’s blanket! ’

Och på den vägen är det! Jag har fortsatt att sticka och ikväll kom jag igenom det första nystanet med de blågröna nyanserna och började på nästa. Vackert är det inte, men lite kul är det nog! Vet inte ännu vad jag skall höra med ’mästerverket ’, men det lär väl visa sig….