Publicerad av 
Svärmor, nu 85 och Svärfar fyllde 81 i våras. Unga är de inte längre och långa, innehållsrika lev har de genomgått. Bröllopsdag nummer 58 firades i augusti.
Då de var unga och Svärmor bodde på en bondgård i norra Arkansas var utvecklingen inom tekniken ( och mycket annat också) inte det den är idag. Ville man ringa en bekant gällde det att gå igenom växeln först och hela byn kunde ta upp luren och lyssna på det man hade att säga år vännen, kompisen eller pojk/flickvännen.
Ikväll, efter att vi hade ätit middag bestående av grillade griskotletter och ugnsbakade squash, ringde jag upp Dottern på högskolan i Wisconsin. Fast inte med telefonen då förstås, utan via FaceTime.
Det är ju inte första gången detta har hänt förstås, men visst förundras de. Svärmor mera än Svärfar, eftersom han är väldigt kunnig vad gäller detta med datorer, men ändå.
En lång konversation följde med mycket prat och skratt. Det här med att kunna ses under en ‘telefonkonversation’ är ju en sak, men att sedan också kunna riktigt prata hur länge man vill utan att få en saftig räkning för ett samtal pga att det var ‘lång distans’ är ju en helt annan.
Roligt hade i alla fall alla ‘inblandade’, vilket ju hade varit syftet och meningen ända från början.
När har du nu senast haft ett sådant där riktigt genomtrevligt (telefon/video) samtal med ngn? 🤔
Från andra sidan Potten 
Visst finns det mycket bra som den nya tekniken fört med sig, och bland det bästa är ju att kunna hålla kontakt med nära och kära via Skype eller Facetime o.dyl.
Gamla hederliga, handskrivna brev är underbara, men när man inte längre kan lita på posten, så… 😀
GillaGillad av 1 person
Jodå, posten går väl nog att lita på, och visst är handskrivna brev speciella, men då infon i dem är 7-9 dagar gammal redan då de når Europa, så går det ju så mycket snabbare och smidigare att hålla kontakt på annat sätt…! 🤔😃
GillaGilla