Det är inte lite som skall ställas i ordning för en festmåltid på Tacksägelsedagen. Vid 11 tiden på förmiddagen satte jag igång med kalkonen och nio timmar senare diskade Maken de allra sista glasen.

Det är liksom gott, roligt och trevligt… en gång i året! Fast det kanske är lite så med alla stora högtider som firas en gång i året?

Kalkonen blev jag väldigt nöjd med. Eller åtminstone hur fin den var efter sina tre timmar i varmluftsugnen. Jag är nämligen ingen kalkonvän, har aldrig varit heller. Spelar liksom inte ngn roll hur fin kalkonen är då den är klar.

Medan fågeln kallnade en aning var det dags att göra klart resten av middagen. Sötpotatisen, som är alldeles orange till färgen, precis som morötter, skulle skalas, kokas och sist mosas med lite smör och farinsocker. Den färska sparrisen ugnsstekte jag i olivolja, salt och peppar. Kalkonsåsen blev tyvärr inte alls bra, så jag fick snabbt ta fram burkarna med köpt sås som jag hade i skåpet bara utifall att…!

Vid utlovad tid, kl.15, stod årets Tacksägelsemiddag på bordet med alla traditionella rätter som barnen alltid ätit och velat ha och sedan kom farmor och farfar med ytterligare några rätter.

Vi fick en mycket trevlig stund vid matbordet denna eftermiddag med mycket prat, mycket mat, släkt och vänner.

Nu är det då ett helt år igen tills vi firar denna högtid på nytt.

Happy Thanksgiving! 🦃🍁