Jo men visst går det att odla potatis i det lilla trädgårdslandet i förorten!

Jag hade inte ens sättpotatis i slutet på maj då jag tog mig an denna nya bedrift, så jag köpte helt sonika en påse ‘täter’ från den vanliga mataffären där jag är stamkund, klyvde dem på hälften och skred till verket.

Denna måndagskväll, i den halvkyliga, fuktiga luften, beslöt jag mig för att skörda. Körsbärstomaterna kräver nämligen sitt utrymme och klättrar helt sonika över potatisplantorna och skymmer de så oerhört viktiga solstrålarna.

Sagt och gjort. Utan en hacka, med bara trädgårdshandskar på händerna, drog jag upp plantorna. Dessa i sin tur belönade mig med både stora och små ‘potäter’ som dök upp ur jorden. Försiktigt skakade jag loss jorden, plockade upp de fallna potatisarna, lade dem åt sidan och grävde ytterligare i jorden efter de potatisarna som inte hade följt med när jag drog upp plantan.

Det blev en nätt liten skörd måste jag säga. Inte ngt som vi äter av hela vintern, som då jag var barn, men några ggr kommer jag nog att kunna bjuda familjen på ‘nypäärona och pikkalaka’! Väldigt kul! 😃