Efter ett fint och minst sagt ett känslomässigt avsked till Svägerskan, landade vi sent igår kväll på hemmaplan i Minneapolis. Resan gick fort, efter just över tre timmar på planet, landade vi bland snödrivorna igen. Lite overkligt att vi faktiskt gick omkring i klänningar och bara ben för inte ens 24 timmar sedan.

Medan vi var på resa, hade vi hundarna inhysta på ‘hundhotell’ hos veterinären som också driver sådan verksamhet. Allt hade gått bra, tills i lördags på morgonen då Maken fick ett telefonsamtal. Fiona, den lilla envisa rackaren, hade skrapat så hårt på dörren till buren för att komma ut under natten, att hon hade slagit sönder en av sina klor på den ena framtassen! Veterinären ville få lov av oss att söva ner Fiona för att avlägsna resten av klon, så att allting skulle få en chans att växa ut normalt.

Maken gav lov, Fiona blev nersövd och opererad och imorse hämtade Maken hem glada hundar.

Här är vår nyopererade ‘bebis’ i Husses armar.

Slutet gott, allting gott som det ju så bekant heter…