Alltid något nytt… blir inte tråkigt på det sättet

Ni som läser och följer denna blogg och kanske också känner mig personligen, vet att jag bott här på andra sidan Potten ett bra tag vid det här laget. Faktiskt längre än vad jag bodde i Jakobstad om sanningen skall fram.

Detta i sin tur gör att det här med kulturchocker mellan sederna och bruket i  Minnesota och sederna och bruket i Jakobstad sällan förekommer. Jag står helt enkelt med varsin fot i vardera kultur. ( anledningen att jag inte jämför med hela USA är att landet är, som ni vet, enormt och kulturen mellan de olika staterna kan variera kraftigt.)

Ibland  händer det fortfarande något som får mig att skaka på huvudet och  försöka  att inte stirra. Något sådant bjöd denna kväll på:

Efter att kvällens Zumbapass på gymet var avslutat gick  jag de många och långa  ( extra långa med trötta Zumbaben…!) trappstegen upp till den övre våningen och damernas omklädningsrum. Eftersom Sonen befinner sig i simabssängen ända till kl.21, hade jag gott om tid att duscha och klä på mig. Tänkte till och med att jag skulle sticka näsan in i bastun för en gångs skull. Vanligtvis gör jag inte det pga av att kvinnor som sitter där invirade i sina handdukar sitter och svettas i den torra värmen. Vatten på stenarna? Nej, naturligtvis inte!

Jag duschade och tog god tid på mig. Tänkte torka av mig i bastun efteråt några minuter och såg fram emot detta. Stängde av duschen, virade in mig i handduken ( som brukligt är!) och stegade mot bastudörren och hoppades att bastun fortfarande var tom.

Tyvärr blev jag besviken. Det satt en kvinna där. Inte invirad i handduken dock, inte naken heller, utan fullt påklädd i en lång bomullskläning och kollade mobilen!! I BASTUN?!

Alltså, nog är vi ju alla uppkopplade på ett eller annat sätt sgs jämnt nuförtiden , men hur många av  er, mina läsare ser till att ni har med era datorskärmar  i bastun av alla ställen?!

Det blev ingen bastu för mig, Jag gick tillbaka till skåpen, hittade mitt, torkade av mig och klädde på mig…

Tydligen har jag inte sett allt detta stora land har att erbjuda ännu… 🤔😉

Den första snön

Jag har sett att ni fått snö hemma Jakobstad och andra delar av Finland  också. Ofta följs våra väder åt, vet inte om detta faktiskt stämmer och vindarna följer med jetströmmarna hit till vår del av det norra halvklotet eller om det bara råkar sig på detta viset.

För en vecka sedan, under vårt korta höstlov, satt jag ute  och skrev ett mejl åt min kära mor i Jakobstad. Då i shorts och t skjorta och njöt av den ovanligt varma okobersolen.

Igår, fredag, såg mina stackars blomkrukor ut så här på utsidan:

Jag vattnade dem ännu för någon dag sedan, så de frös säkert ganska snabbt när temperaturen gick under nollstrecket och det började snöa under natten mellan torsdagen och fredagen. Snön bara fortsatte hela dagen under fredagen, men eftersom vi har haft det så varmt så pass långt in på hösten detta år, smalt snön ganska länge innan den faktiskt började stana kvar ovanpå de gröna gräsmattorna. Tror att det blev en hel mängd  nederbörd som kom, men som sagt, det var för varmt på marken för att vi skulle får ett riktigt tjockt snötäcke.

Vinden ven också, direkt norrifrån Kanada och det var otroligt kallt. Jag vågade mig ut i busväderet till affären för att handla en del och fick då syn på tröjorna med julmotiv, som faktiskt inte alls kände så malplacerade nu när snön vräkte ner utanför affären i sgs hela delstaten.

Jag har aldrig varit riktigt förtjust i dessa ‘ugly Christmas sweaters’ måste jag säga. Den här på fotot ovan hade också ett batteri insytt, så att jullmaporna på tröjan blinkande! Jo,jo, undras just hur man tvättar en sådan sedan när julglöggen eller äggtoddyn spillts över den…!

Vattnet i bubbekpoolen håller sig varmt under sitt tjocka lock och täcke. Jag trodde aldrig att jag mera skulle klättra ner i den nu när vintern anlänt, men se där hade jag fel! Hela familjen tog sig ett dopp igår kväll och det var otroligt skönt. Jag hade satt upp den här långa manen som numera utgör mitt hår, i en ordentligt knut så att håret inte skulle bli vått och kallt och sedan vara det då bara  att dyka i! Nåja, dyka och dyka… Nu är vår bubbelpool faktiskt inte så  djup att et går att dyka ner i den, så istället klättrade jag snabbt ner i den fast det var några minusgrader ute! Och hör och häpna, det var hur skönt som helst, nästan som äkta bastu! Det värsta var när vinden blåste om öronen, jag var väldigt noga med att hålla dem ovanför vattenytan, men Lillayster dök under för att hålla hela kroppen varm, utan att tänka på att håret  och öronen också blev vått. Tack och lov frös hon inte om kroppen och så fort håret blev kallt igen, dök hon under på nytt. Att stiga ur bubbelpoolen efter att vi hade njuit färdigt,  var kanske det svåraste, fast om man var snabb gick det bra det också.

Vi får se hur länge jag fortfarande vågar mig i, men visst är det lite häftigt att sitta där  ute i simdräkt och se ut över snön på gräset…!

I ottan…

… Satt Sonen i bubbelpoolen imorse! September har anlänt med kyligare morgnar och perfekt väder att njuta av det varma vattnet innan skoldagen tar vid.

Fast visst var det lite trögt att stiga upp och sedan göra sig klar för skolan efter en sådan början på dagen. Tror nog han hellre skulle ha sutti i längre än det tjugo minuterna som bubblorna bubblar på innan de stängs av automatiskt… Nåja, imorgon lördag, får han sitta i hur länge han vill!

Drömmen som gick i kras… Men ändå inte!

För nästan precis sex år sedan redan flyttade vi till vårt nya hem i vår nya förort. Vi hade bott nio år på vårt gamla ställe. Då vi fltttade in var det Maken, jag och Dottern. Dottern var just över två år. Huset var äldre, byggt på 1956,  var charmigt men behövde absolut renoveras och uppdateras i min och Makens smak. Vi gjorde det bit för bit och nio år senare var det endast skalet till hemmet som var detsamma. Nytt kök hade vi satt in, uppdaterat och renoverat badrummet, satt  isolering i väggarna,  eftersom det endast fanns tidningspapper i dem (!), hela källaren hade updaterats och i och med detta hade Maken byggt en bastu åt mig och åt oss! När vi flyttade ut på sommaren 2011 hade vår familj utökats med Sonen, Lillasystter och hunden Lilly, som då var valp. Vårt lilla, men nu renoverade hem, hade blivit rätt trångt!

När det då blev dags att flytta ville jag ha ett hem som  gärna skulle kunna innehålla en bastu. Här på andra sidan Potten byggs ju inte hus med bastun precis, men vi hoppades kunna renovera ett av badrummen till en bastu.

Nu, sex år senare har Maken, på alla sätt och vis, vänt på alla vinklar och vrår och fått ungefärliga priser hit och dit och slutligen kommit fram till att denna bastudröm gått i kras. För den nätta summan av 70-80 000 USD kan vi renovera ett av badrummen och få en bastu…! Alltså, visserligen tycker jag om att bada bastu men tänk  så många ggr vi kan åka hem till Jakobstad, Finland för den nätta summan?!

Efter att vi hade fått reda på detta i vintras, tog vi oss samman efter den stora besvikelsen och började planera vårt trädgårdsprojekt istället, vilket ni, som har följt min blogg, har fått ta del av. Det blev nu då helt färdigt för två vekor sedan och I måndags  levererades pricken över i:et.

Det var ett stort paket som kom direkt från fabriken i delstaten Georgia. Nu skulle det levereras försiktigt  för hand bakom vårt hem till  den nya altanen.

Det stora paketet öppnades och plasten kom bort. Det stora locket läggs här på plats av Maken.

Nu skulle bubbelpoolen fyllas, kemikalier skulle tillsättas och vi fick snällt vänta ytterligare två dagar inna vi kunde avnjuta det första doppet…

Här är det allra första doppet! Helt otroligt skönt och lyxigt känns det att sitta där i bubblorna. Nej, det är verkligen ingen bastu, men klaga kan jag knappast! Dessutom fick vi hela kalaset, bakgård och bubbelpool för mindre än vad endast en bastu skulle ha blivit, så det är nog bara att vara nöjd och glad då…! 😉

Biten…

image

… Ja det blev Maken idag på eftermiddagen! Av grannarnas  nya hund! Jo jag vet, det har varit en del om hundar de senaste veckorna på denna blogg, men nu handlar det faktiskt inte om våra för en gångs skull.

Grannarna  har alltså adopterat en hund. En sjuårig stor blandras med mycket retriever i sig. Denna hund kom från ett s.k ‘rescue center for dogs‘.  Det finns flera sådana och grannarna hade valt att adoptera denna hund trots att de visste att den förra ägaren inte klarade av att ta hand om hunden pga aggressivitet. Jaha….

Till all lycka är inte såret djupt och när Maken åkte in till jobbet ikväll gick han via akuten/första hjälpen och såg som hastigast en läkarkollega. Denna kollega kunde lugnt konstatera att såret inte var djupt och det gäller att hålla det rent och under uppsikt, men det borde läka sig helt utan problem. Hunden har  fått sin rabiesvaccination, så  ingen fara där plus att Maken har sin stelkrampsvaccination, så slutet gott, allting gott då…

Förutom att vi har förbjudit barnen att klappa denna hund eftersom det enda Maken gjorde var att sträcka fram handen så att hunden kunde snua  på makens hand och så hände detta. Grannen, som vi är god vän med, mådde väldigt dåligt av denna händelse förstås. Vi får se  vad som händer med hunden. Om den behålls eller inte eftersom man har en månads prövotid och den flyttade in för endast två dagar sedan…!

image

Våda egna två hundar med varsitt hundben…

När mamma äääntligen ger med sig…

…ja, då går det så här:

image

Ända sedan i vintras har en viss Lillasyster tjatat, tjatat och tjatat lite till om att få göra hål i öronen. Mamman i famljen har stretat emot, ville vänta tills Lillasyster var 10 år och stor nog att sköta om allt det där extra putsandet själv de där första veckorna när hålen skall rengöras och skötas om ordentligt.

När vi åkte till Mall of America häromdagen när vi hade Finlandbesök gick vi förbi en affär som riktar sig till tonåringar och barn i sin marknadsföring. Speciellt när det gäller krims krams och mjukisdjur.  Helt utan förvarning frågade jag Lillasyster om hon ville ta hål i öronen just där och då! Hon såg helt överrumplad ut stackarn och blev lite nervös på fläcken, och valde att inte göra det just då!

Vi hade diskuterat detta tidigare denna vecka och då frågade hon om jag faktiskt hade menat allvar och det hade ju nog gjort. Imorse, denna helt vanliga fredagsmorgon väckte hon mig i ottan ( nåja, kl.07.30 är ju nog kanske inte så mycket i ottan, men vi har ju faktiskt sommarlov barnen och jag!) och frågade om vi kunde åka och göra hål i öronen idag.

Någon timme senare var vi då alltså på väg…

image

En lite nervös Lillasyster utanför affären…

image

I väntan på att allt skall bli klart… Knopparna har vi valt och nu skall det då tas hål…Lite fjärilar i magen hade hon allt.

image

Jovisst gjorde det ont, men inte ett pip kom över hennes läppar. Hon var modig och tänkte inte börjar gråta över ngt som hon själv hade valt. Jag däremot fick se bort när den första öronsnibben gjordes hål i. Den andra klarade jag dock att ta foto av.

Det var en lycklig Lillasyster som hoppade ner från stolen och såg sig i spegeln som det sura butiksbiträdet räckte henne. Detta butiksbiträde hade visserligen tinat upp en aning när hon fick reda på vårt ärende, eller kanske hon rentav var lite svag för barn, vilket ju i så fall var bra. Jag måste säga att jag inte var så säker när jag först pratade med henne eftersom hon var så sur och tvär. Ville jag verkligen ha denna surkart ta hål i mitt barns öron? Men, som sagt, hon tinade upp en aning och berömde till och med Lillasyster för att hon inte grät eller ens sade ett pip.

Nu är det kväll och vi har tvättat öronsnibbarna för första gången. Jag har visat Lillsyster hur hon skall gå till väga med tvättningen och nu ligger hon vaken i sängen och läser. Hon tycker om att sova på sidan, men det är inte så lätt när de nya smyckena pickar in i sidan av huduet när hon skall sova. Detta skall hon ju nu då vänja sig vid och jag måste berömma henne, hon gnäller inte utan tar det hela med ro. Vill man vara fin, får man lida pin, heter det ju som sagt…

 

Så litet, så litet…. Men ändå så stort! 

– Mamma?

– Ja?

– Du behöver inte köpa barnschampo åt mig längre. Jag behöver den inte och jag använder mycket hellre schampoo som stora syster har.

Detta förkunnade Lillasyster efter sin dusch imorse. Hur kan sju år ha gått så otroligt snabbt? Var det inte igår som det där graviditetstestet förkunnade hennes ankomst med två blåa streck??