Visste ni att min duktiga Dotter på universitetet valt att läsa finska den här terminen? Helt självmant! För ngn som hade så svårt för språket innan hon emigrerade, är detta nästan lite ofattbart, men ändå kul.

Jag var också positivt överraskad när jag fick reda på att läraren är hemma från Tammerfors och äkta finländare med finska som modersmål! Hen har tydligen också undervisat i Kanada, men jobbar alltså i Wisconsin, Minnesotas grannstat i öster.

Skall man lära sig ett språk så är det ju nog helt klart bäst om undervisningen kommer från en som vuxit upp med språket- åtminstone vad gäller ett minoritetsspråk som finska.

Hur som haver, Dottern skickade en bild av sina läxor häromkvällen och efter att bara ha läst språket i tre veckor, är det inte lite de fått till stånd. Visserligen på universitetesnivå, men ändå!

Eller vad tycks? Tre veckor!

Då jag var på trean i lågstadiet började undervisningen i finska. Ett minne som riktigt fastnat i hjärnan är när hela klassen går omkring de gula borden i klassrummet medan vi säger:

– Minä kävelen, minä kävelen…. ( jag går)

Efter en liten stunds gående ökade läraren takten vi sprang runt i rummet, medan vi andfått sade:

– Minä juoksen, minä juoksen….. ( jag springer)

Jag tror att detta var en mycket bra början på undervisningen och jag tror att läraren försökte implementera ngt som på 80-talet ännu inte var så vanligt:

Att ge eleverna mera konkreta exempel och undervisning istället för att sitta med näsan i böckerna och koncentrera sig på grammatik hela tiden. Önskar det hade fått fortsätta på det viset med konkret undervisning, för då hade jag säkert haft mycket större chans att lära mig språket.

Dottern verkar tycka om finskan. I och med att hon redan har svenska, engelska, lite franska och en hel del spanska, är hennes språköra vältränat och hittills tycker hon att finskan är rätt lätt ändå. Gissar att hon är bättre på finska efter den här terminen än vad mamman i huset är!

Eikö?! 🤔😉