Titta vad jag hittade i mitt nattygsbord för ngn tid sedan.Tillverkas och trycks sådana här små anteckningsböcker ens längre? Då jag var barn och tonåring hade jag pippi på dylika böcker och pennor av alla de slag. Att cykla iväg till bokhandeln i stan och se på trevliga anteckningsböcker och pennor var alltid en höjdare av det bättre slaget.

Jag sitter här ute på nätverandan i den första trettiogradiga dagen för säsongen och har tittat igenom denna anteckningsbok och lagt till en del födelsedagar och också en del dödsdagar, faktiskt.

Med allt som sker på nätet nuförtiden, tycker jag att det är lite småkul med anteckningar i bläckpenna på papper. Helt klart är jag otroligt gammaldags (åtminstone enligt mina barn…!), men det står jag för. Enligt mig kommer papper aldrig att försvinna ( så länge vi inte hugger ner alla träd förstås…), men mina två yngre barn är inte så säkra på den saken.

Hur föredrar ni böcker? Tryckta eller på en skärm? Ni kan ju säkert helt klart gissa er till hur den här gammaldags mamman föredrar att läsa sina sommarböcker. Jodå, helt klart tryckta.

Förresten så läste jag ut den senaste boken av Liane Moriarty igår och den var ju precis lika bra som alla de som jag tidigare läst. ( Nine Perfect Strangers)

Hon har en trendens att inleda sina berättelser rätt långsamt, men om man bara orkar fortsätta in i handlingen börjar det nog hända ett och annat så småningom. Något annat som jag tycker är rätt lustigt med personerna i hennes böcker som hon berättar om är att de sgs alla har väldigt intressanta eller ovanliga namn. Likadant i den här senaste boken. Eller vad sägs om: Napoleon, Carmel, Frances och sedan också så vanliga namn som Ben och Jessica.

Nu tycker jag det är dags att lägga bort skärmen och börja på nästa sommarlovsbok. Denna är skriven av författaren Grant Ginder, som är helt ny för mig och boken av honom som jag skall ta mig an heter: Gästerna som vi avskyr på bröllopet ( fritt översatt från The People We Hate at the Wedding.)