Käppar i hjulet

Det har varit en hel del väderrelaterat på denna blogg på sistone, så om ni helt enkelt inte vill läsa ett till sådant inlägg, kära läsare, ta och skippa På andra sidan Potten idag då och bläddra vidare bland allt det läsvärda på WordPress.

Resten, om ni gärna hänger med på lite mera väder, håll i er, för vi har gjort en hel svängom i vädret här i Tvillingstäderna. Så till den milda grad att det regnade natten mellan söndagen och måndagen och sedan under natten sjönk temperaturen igen, vilket i sin tur ledde till, att när jag slog upp mina blågrå imorse hade jag ett meddelande på mobilen från skoldistriktet: på grund av de glashala vägarna, skulle skolorna inte stänga, men börja två timmar senare än normalt! Igen! Hel galet!

( För er som kanske inte följt med min blogg, kan jag berätta att vi hade en kortare skoldag senaste måndag och barnen började två timmar senare än normalt och sedan hölls skolorna stängda i tre dagar pga av antarktiska temperaturer!)

Alltså smög jag in i Lillasysters rum i allra morgonstund och stängde av hennes väckarklocka. Lite senare hörde jag Sonen stiga upp, varpå jag smög in till honom och meddelade denna, för honom, glädjande nyhet!

Alla kröp vi tillbaka ner i sänghalmen och värmen och sov vidare en timme till. Ingen dålig början på måndagsmorgonen precis, även om detta knasiga vinterväder minsann lagt käppar i hjulet för oss den senaste veckan.

När jag väl tittade ut förstod jag helt klart varför skolorna hade kommit fram sitt beslut. Ett islager täckte precis allting och ovanpå detta islager hade det nu också snöat, vilket i sin tur gjorde det svårt att se precis var det var som mest halt. Skolbussarna är ( av ngn anledning jag aldrig lyckats förstå.) bakhjulsdrivna och säkert inte lätt att köra under dessa förhållanden. Att behöva försöka få en hel massa barn upphämtade och sedan vidare till sina respektive skolor mitt i rusningstiden, då alla föräldrar också är ute på vägarna och försöker komma iväg till sina jobb, kan inte vara lätt.

Att vara skolbusschaufför är redan ett tungt och lågavlönat arbete med långa dagar, så om arbetet lite kan underlättas här och där tycker jag detta är helt acceptabelt.

Själv skippade jag förmiddagens Zumba och stannade hemma tills det var dags att åka till den här måndagens personalmöte. Vägarna var ännu mycket hala och det gällde att hålla tungan rätt i munnen och inte köra för snabbt på motorvägen, men det gick bra. Fram till jobbet kom jag och in i byggnaden lyckades jag ta mig också. Jag, och alla andra fotgängare såg nog ut som Bambi ute på hal is idag, men tack och lov hade varken jag eller mina arbetskamrater fallit då vi tog oss in till jobbet.

Dock föll både Lillasyster och Maken, båda på våra glashala uppfart före jag kom hem! Maken föll medan han var ute och strödde salt över isen för att förhoppningsvis få den att smälta ngt ( här används inte sand på vägarna, endast salt. Har aldrig riktigt förstått varför…) och Lillasyster föll på väg hem från busshållplatsen efter att den förkortade skoldagen var slut. Maken klarade sig utan några större problem, men Lillasyster lyckades få ett fult blåmärke på sitt ena knä. Ont gjorde det, men det kunde ju ha gått så mycket värre.

Efter att alla anlänt hemma stannade vi hemma ikväll och inväntade vinterns nästa attack- snöstormen som skall ge oss ett ordentligt snötäcke ovanpå isen. Det roliga lär skall börja just då morgonens rustningstid tar vid.

Jodå, nog har vi vinter här på andra sidan Potten vi också, minsann!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.