Vi hamnade på gala…

Varje höst håller sjukhuset där Maken jobbar en stor gala/balkväll för alla sina anställda. Målet är förstås att alla skall träffas utanför arbetsmiljön, eller så påstås det i alla fall.

Den egentliga orsaken är nog att sjukhuset behöver pengar och att ordna en riktigt festlig kväll med umgänge och utsökt mat, vin och kaffe, gör folk på bra humör och då skänker de gärna sina surt förvärvade slantar till välgörande ändamål, som i detta fall är en förening som understöder sjukhuset, dess personal, aktiviteter och patienter.

Vi hade åkt till denna festkväll en gång förut för två år sedan. Förra hösten blev det inte av, har glömt av vilken anledning och i år trodde vi inte att det skulle bli av heller. Anledningen till detta var att Maken jobbade kväll/natt på samma kväll som galan arrangerades.

Trodde vi!

På lördagsmorgonen frågade en trött Make som just hade kommit hem från sin vaknatt om jag ville gå på galan den kvällen.

Jag måste ha sett en aning frågande ut, för han förklarade snabbt att han hade sett fel på almanackan och att galan skulle hållas på lördagskvällen då han hade ledigt, inte på fredagskvällen då han jobbade, som vi alltså hade trott.

Jaha, hastigt och lustigt sprang jag upp till vårt sovrum för att se om jag hade ngt lämpligt att ha på mig!

Jodå, ‘den lilla svarta’ ( klänningen) hängde ren på sin galge och väntade på ett bra tillfälle för användning. Ett snabbt provande visade att den fortfarande satt snyggt, trots den jobbiga viktökningen sedan jag sist hade haft den på mig. Ärmlös i den kalla kvällen ville jag inte gå ut och draperade de bara armarna under provningen i en silvrig sjal. Ett par snygga skor till och svarta strumpbyxor till detta och jag skulle vara klar att gå på galan.

Galan skulle hållas vid ett av de nyare och finare hotellen nära flygfältet, så det tog en stund att köra dit. Att komma in i parkeringshuset skulle också ta ett tag trodde vi och var lite småirriterade över parkeringsavgiften på USD 17.

Väl framme vid huvudentrén till hotellet visade det sig att vi blev stannade av trevlig hotellpersonal som gav Maken en nummerlapp och så fick vi stiga ur bilen, medan ngn annan parkerade den åt oss. Någon avgift behövde vi inte betala heller.

Vi gick in den fantastiskt mysiga lobbyn som syns ovan på bilderna.

Vi ombeddes ta rulltrappan upp till nästa våning där festligheterna skulle äga rum.

Rummet var redan proppfullt med gäster och efter att vi hade fått varsitt glas vitt i handen var set bara att gå runt och mingla.

Om sanningen skall fram var det nog mest Maken som minglade och jag som log ( förhoppningsvis!) vackert. Det fanns inte många där som jag kände, men det blev en riktigt trevlig kväll ändå.

Inte alla den lugna hemmakväll som jag hade haft i tankarna samma morgon, men visst är det det att planer går att ändra på ibland!

Hemkomna och Sonen tog bilden eftersom föräldrarna inte alltid är uppklädda precis…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.