Vid 13 års ålder leker Sonen fortfarande med bilar. Dock lite mera avancerat än som treåring…
Sommaren 2016 började han spara pengar till en speldator! Maken anställde honom och Sonen förtjänade pengar då han klippte gräsmattan en gång i veckan. Han försökte också sälja sina tjänster till grannarna genom att tillverka reklamblad och dela ut dem bland postlådorna. I dessa erbjöd Sonen ut gräsklippning mot betalning och hoppades att ngn av grannarna, som redan använder företag för att få sina gräsmattor klippta, skulle nappa på och anställa honom.
Tyvärr gick det inte så bra och ingen anmälde sitt intresse, så det gick inte så fort med att förtjäna pengarna till den där datorn. Under vitnerhalvåret lovade Sonen att sköta om snöskottningen mot en liten summa pengar och det tyckte både jag och Maken lät vettigt. Sparandet kunde fortsätta. Tyvärr snöade det så sällan förra vintern, att det säkert inte behövde skottas mera än fem eller sex ggr. I februari hade vi tio grader varmt och alla gick och skakade på sina huvuden. Minnesota, som är känt för sina oerhört stränga vintrar ( ni har väl läst och sett på Lilla huset på prärien hoppas jag!) har, som resten av världen, blivit mycket varmare under de senaste tio till tjugo åren.
Nu denna höst har Sonen äntligen lyckats spara ihop till sin efterlängtade speldator och den beställdes via nätet för en vecka sedan. Den kom i torsdags och sedan Sonen och Maken har satt ihop den, har vi inte sett mycket av denna Son. Han njuter i stora drag och bygger bilar, leker med bilar, leker med tåg och sköter om sin bondgård! Inga våldsamheter här inte, dock handlar det mycket om fordon av alla de slag! Precis som då han var riktigt liten och låg på golvet i sitt rum och radade upp alla bilar på bilmattan. Då jag frågade honom varför alla bilar stod uppradade i en bilkö kom det självklara svaret:
– Men mamma, det är ju rusningstid!
-Ja, naturligtvis! Vad tänkte denna dumma mamma egentligen?! 😉😏
