Om Johanna

Born and raised in Jakobstad/Pietarsaari, Finland, but now living in the Midwest, USA. My blog is written in my native tongue, Swedish and I blog about my daily life as a mother of three childen, part time pre school teacher,and married to my husband for +20 yrs. Welcome on board! :)

Somrigt på grillen

En sådan där mitt- i -veckan- onsdag med höga moln, varm sol, torra vindar och endast några grader över +20. Perfekt sommarväder kräver somrigt på grillen, helt enkelt.

Alltså åkte mamman till mataffären och inhandlade griskotletter och lite somrigt, grönsaksaktigt tilltugg. Skar upp grönsaker, blandade i svamparna och rödlöken. Lite olivolja, salt och peppar på det och så fick allt stå och marinera och ‘dra sig’ medan köttet kryddades och kolen brann.

Svärföräldrarna kom glatt körande den korta distansen för att deltaga i sommarmåltiden.

Till efterrätt blev det rabarber-och jordgubbskrisp med en klick vaniljglass till. Och kaffe förstås. Både rabarbern och jordgubbarna kom ur eget land, så det smakade ju förstås lite extra gott då!

Nu är det kväller, gästerna har åkt hem och jag sitter ute i de svala ( för årstiden!) vindarna och skall njuta av min nya bok. Jag påbörjade den för ngn dag sedan och är endast ett par kapitel in. Så här långt verkar det bli en mycket bra sommarläsning. Mera om den i ett senare inlägg….

Frustrerande förberedelser

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Liten och söt

Tillbringade en halv timme ute i trädgårdslandet och rensade ogräs denna eftermiddag, innan regnskurarna började hopa sig. De allra första jordgubbarna tittar nu fram under bladen på jordgubbsplantorna och precis som de två tidigare åren är de små, men mycket söta till smaken.

Att jordgubbarna mognar lagom till midsommar är i och för sig ganska överraskande med tanke på hur kylig vår och försommar vi haft, men kallt har det ju då ändå inte varit. Och lika ljust är det ju i all fall vare sig vi har sommarvärme eller vårkyla.

Efter en titt på hallonbuskarna alldeles nära jordgubbarna konstaterade jag i all fall att de är efter. Normalt får vi första skörden med hallon runt midsommaren också, men kartorna på hallonbuskarna är ännu små och knappt synbara, så de är tydligen lite efter denna sommar.

Dock gissar jag nog att de kommer ganska snabba ikapp de också.Meteorologerna förutspår fortsatt, för säsongen, kyligt väder och ostadigt med regn lite här och där varenda dag. Precis vad som behövs här i Mellanvästern, mera regn. Floder och sjöar översvämmar lite överallt fortfarande efter vårens och försommarens skyfall. Speciellt då i de mera södra delarna av Mellanvästern, staterna Iowa, Missouri och Arkansas ligger bitvis under vatten. Förhoppningsvis får vi uppehållsväder snart….

Oväntat, men uppskattat beröm

Måndagsmorgonen utfärd gick till tandläkaren och det var Sonen som skulle på kontroll. Eftersom han nu haft körtillstånd sedan födelsedagen i januari, kör han så fort han får en chans.

Likadant i förmiddags då vi skulle iväg på denna kontroll.. Det har visat sig att Sonen är en bra förare, så pass bra att Maken låter honom köra hans bebis, Audin.

Efter ca.15 minuter i bilen , helt utan missöden kan jag tillägga, var vi framme och Sonen parkerade. Varpå han tog ner magneten som vi har bakpå bilen då han kör. Orden på denna magnet lyder: Student driver. Vi steg ur bilen och låste.

Just som vi skulle börja gå mot kliniken hojtade en annan förare till Sonen:

– Are you a student driver?

-Yes, I am, svarade Sonen.

– Nice parking!

– Thank you!

Jag behöver väl knappast berätta att Sonen inte var så lite stolt över denna komplimang av en vilt främmande herreman i femtioårsåldern. Han nästan sken ikapp med solen då vi gick in i kliniken och det var väldigt kul!

Sonen, pappans bil och ett utmärkt parkeringsjobb!

Berömligt betyg

Maken hämtade hundarna från hundhotellet ( nåja, hotell och hotell. Det är veterinären som också tar emot ett antal hundar som behöver någonstans att bo om ägarna är bortresta.)  imorse där de tillbringat den senaste veckan medan vi var i Wisconsin. Vi var helt säkra på att veckan hade gått bra för den större och äldre hunden Lilly, men eftersom den yngre och mindre hunden Fiona inte har världens lättaste temperament att ha att göra med, var vi inte så säkra på  hur det hela skulle gå.

Eftersom vi inte hade hört ngt, under veckan gissade vi nog att det hela hade gått rätt bra ändå, men visst var det trevligt när Maken kom hem och hundarna faktiskt kom hem med små lappar där det hade skrivits hur det hade gått för dem. ( se fotot ovan)

Inga överraskningar egentligen annat än att Fiona inte hade varit lika blyg som hon var förra gången för lite över ett år sedan då hundarna senast bodde på hotellet.

Godkänt fick de och vackert så! Nu får de stanna hemma med oss ett tag: Den totala räkningen gick på just under 800 USD! 😱

Trötta hundar efter en vecka borta hemifrån.

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

Kvällsdejt med promenad

Efter restaurangbesöket kom vi tillbaka till  stugan som vi hyr och packade klart inför morgondagens hemresa. Det gick i och för sig väldigt snabbt, eftesom vi inte handlat speciellt mycket och hade alltså mest bara det att packa som vi hade tagit med oss hemifrån.

Efter att packandet var klart bad jag Maken att gå ut på en kort kvällspromenad med mig. Han tyckte detta var en bra ide och vi gick iväg, iklädda  sandaler eftersom vi inte hade tänkt oss ngn längre promenad…

Hör och häpna, trots alla dessa besök under alla dessa år till ett och samma ställle, hittade vi en ny väg och gjorde flera nya upptäckter:

En vacker solnedgång över golfbanan kring kl.20.30.

Stolar uppsatta för ett bröllop! Troligtvis under helgen någongång. Och ser det inte amerikanskt ut? Precis som ur ngn TV film!

Och mitt emot en springbrunn. Mycket vackert med tanke på det stundande bröllopet.

Och tre stycken av dessa oerhört vackra djur! Det formligen kryllar av vitsvanshjortar här runtomkring och de är så vana med människor  att de håller sig nära, men ändå inte för nära. Denna tittade helt lugnt på Maken när han tog fotot.

Så här nära var han! Jag gick varsamt bakom honom och tog detta foto, medan han smög näramre för att ta bilden.

Det sista riktigt intressanta som vi träffade på var denna staty! Inte helt säkra på vad den föreställde var vi, ngt ur mytologin förstås, men vad heter denna? Någon som vet?

Det blev en intressant liten runda, lite längre än vad vi hade tänkt oss och räven som sprang snabbt förbi oss hann vi aldrig få ngn bild av. Tyvärr.

Dock blev det nog en runda på ca.3 km i sandaler, vilket nu när jag sitter här och skriver detta inlägg känns i fötterna, minsann.

Skönt med promenad var det ändå och imorgon blir det körning norrut till hemstaten Minnesota och Tvillingstäderna igen.