Med lite vemod i hjärtat…

… har vi denna måndag återvänt hem till Förtorten från stugan. Vadå måndag?, undrar ni skarpsynta läsare säkert nu. Har ni inte samma dagar där på västra sidan Potten som vi har här på östra?!

Jodå, lugn bara lugn. Det är nämligen så att den första måndagen i september är alltid helg dag här på andra sidan Potten. Labor Day, arbetarnas dag firas, men några stora marscher o.dyl förekommer nog inte här där vi bor. Kanske på andra ställen runtom i landet, men inte hos oss. Labor Day, har mera blivit som avslutning på sommaren. De flesta skolor börjar imorgon efter långhelgen och många har ledigt denna måndag. Om man har stuga, spenderas denna helg ofta vid denna, för att fira sommarens sista hurra.

Igår ute på promenad med hundarna tog jag denna bild av vägen som leder in till stugan vår. Fortfarande grönt på båda sidorna och vägen kantas av vackra, stora ormbunkar, höga tallar och flera olika lövträd. Om en månad kommer allt det gröna att vara sprakande i höstens alla färger och jag hoppas att vi kommer oss iväg en helg i oktober att njuta av allt det vackra.

Högt där uppe satt han och nästan pep igår. Jag har aldrig hört dessa mejstästiska fåglar låta förut och trodde först det var en katt som nästan jamade och skrek. Då märkte Maken att det faktiskt är denna jättelika, amerikanska symbolfågel som låter så där ynkligt och skrikigt. Det är nog inte efter sina läten dessa fåglar har fått sitt hedersuppdrag att vara symbol för detta jätteland! ( Han är svår att hitta där uppe i jättetallen. En ledtråd, se på den högra sidan av tallen.)

En välbekant vy nu för er som läser dessa skriverier. Denna bild tog jag imorse då vi åt morgonmål i rätt blåsiga förhållanden och det kändes tydligt att hösten är i antågande på den mycket svalare vinden.

Och så den där röljda stranden ja… måste ju visa upp den i förmiddagssolen ändå!

Och så lådor och väskor uppstaplade igen och dags att vända kosan hemåt då efter en avkopplande och skön helg. Nu sparkas den s.k projeksäsongen igång. Preis som förra hösten och vintern har Maken en hel del små projekt som han vill ta itu med vid stugan medan jag stannar hemma och sköter markservicen. Vackert så! Han njuter av dessa projekt och lite egen tid emellan det hektiska tempot och jobbveckorna på sjukhuset. Det är honom väl förunnat att komma bort några dagar ibland och titta ut över sjön och lyssna till lugnet. Alla behöver en sådan fristad och stugan har snabbt blivit hans.

Efter denna sköna helg  i norra Wisconsin, har vi nu tagit oss hem till Förorten och skall ladda om för skola och jobb. Maken har ledigt denna vecka, men ungdomarna börjar imorgon och jag börjar på onsdagen. Det långa, härliga sommarlovet är över och plikterna kalkar!

Märkbart och märkvärdigt tyst!

Hela familjen utom jag och hundarna har flugit sin kos! Maken, efter en rejält lång dag på jobbet ( Mycket längre än väntat och dette ledde till ett mindre bra humör efteråt när han satte sig i passagerarsätet och Sonen körde iväg med den fullastade bilen) och ungdomarna har nu landat i ett hotellrum i Wisconsin utanför staden Madison för natten.Och Lillasyster sover över hos bästisen med stort B och skall inte hämtas förrän imorgon på eftermiddagen. Kvar finns alltså då endast jag och hundarna hemma.

Ibland blir ju inte planer som man tänkt sig och efter en del funderande  hit och en del funderande dit och när vi såg hur stor flyttlasset blev, blev det bestämt att Maken med Sonen skulle åka. Sonene är bra sällskap på hemvägen imorgon på morgonen och dessutom bra bärhjälp.

Eftersom Lillasyster blev bjuden att sova över hos bästa bästisen just ikväll, hade Maken och jag svårt att säga nej till henne eftersom flickorna har velat göra detta precis hela sommaren.

Nog är det underligt hur tyst vårt hem är då inte hela familjen är hemma! Till och med hundarna är tystare än vanligt tycks det!

Resan ner till hotellet i Wisconsin gick  bra och nu får resenärerna sova ut innan en tidigt väckning imorgon för inflyttning till elevehemmet redan kl.8 på morgonen.

Efter att alla grejer har flyttats in i Dotterns rum, skall hon gensat iväg på ett informationstillfälle för deltidsjobbet och Sonen och Maken styr kosan hemåt igen. När de landar hemma imorgon på eftermiddagen, kommer de inte ens att ha varit borta i 24 h!

Var är alla och vart har alla åkt?, funderar Fiona.

Wisconsin bound!

Imorgon, måndag går flyttlasset åter söderut till Madison, Wisconsin och universitetet. Dottern skall inleda sitt andra år på universitetet där. År två utav fyra. Gissar att hon nog fortsätter efter att hon fått sin grundexamen, men det får vi ju se då….

Ett år i taget säger mamman.

I år skall Dottern också bo på elevhem, men ett annat än där hon bodde förra läsåret.  I år skall hon ha sitt eget rum, vilket  hon ser fram emot. Flickan som hon bodde med förra året var väldigt trevlig, men Dottern och hon var väldigt olika. Och hade helt olika intressen, så ngn vänskap på ngn djupare nivå utvecklades inte. Vackert så. Värre kunde det ha gått och grälade gjorde de inte, utan kunde kompromissa om det de behövde kompromissa om.

Tur att vi har en stor bil så att allt får plats. Hela familjen åker inte ner i år heller, utan Sonen och Maken kör ner Dottern på måndagskvällen och kommer tillbaka redan på tisdagseftermiddagen efter att de installerat henne tidigt på morgonen. Hon får flytta in redan vid åttatiden på morgonen och skall sedan direkt till jobbet för ett möte.

Dottern är mycket nöjd med sin sommar. Hon har jobbat heltid och har  sparat sina slut förvärvade slantar flitigt som en liten kyrkråtta. Dessa slantar ämnar hon använda då hon förhoppningsvis hyr en studentlägenhet under sitt tredje år på universitetet. Hon hoppas nämligen dela lägenhet med två av sina goda kompisar, men ännu är inget bestämt.

En studieresa till Japan i augusti 2020 går hon och drömmer om också, och då skulle det ju inte skada med lite egna slantar heller…

Nu är då somamren slut och det är dags att återvända till verkligheten igen. Dottern ser mycket fram emot att åka iväg igen. Det har gått bra att bo hemma under mammas och pappas tak under sommaren, men vid 19 års ålder är hon nog vuxen och kan ta vara på sig själv.

Vi önskar henne alla lycka och välgång under detta studieår och ses senare på hösten!

Bilen står fullpackad och väntar i garaget på måndagens  flytt…

Vädret levererar… både det ena och det andra….

Vid 13 tiden, just före Sonen och jag skulle iväg till  hans skolan, mörknade det alldeles fruktansvärt ute och snabbt gick det. Vädersirenerna började tjuta och alla mobiler hemma likaså. Ovädret var på väg, och helt förvånade var vi ju inte eftersom den tunga luften hade legat tätt inpå hela förmiddagen.

Just som vi satte oss i bilen, Sonen och jag, började de stora regndropparna falla och han hade nätt och jämnt backat ut från vår gård, då det ösregnade. Vi borde kanse ha väntat några minuter innana vi åkte iväg.

När vi svängde ut på vägen började haglet dala ner över oss och all annan trafik. Stora kulor som föll mot bilen och Sonen körde med tungan rätt i mun och koncerntrerade sig på de gula linjerna mitt på vägen. Det regnade och haglade så tätt att det verkligen var utmanande att hålla sig på vägen.

Till skolan kom vi dock, om än i snigelfart. I sådant oväder vågar man ju verkligen inte köra snabbt!

Efter att Sonen var levererad  till skolan körde jag hem  igen. Nu hade ovädret lugnat ner sig, och körningen var mycket lättare. Lillasyster, som hade varit ensam hemma under ovädret kom genast ut till mig då jag svängde in på uppfarten. Hon hade minsan haft lite obehag av detta  oväder, speciellt eftersom hon var ensam medan det pågick.

Ovan håller hon ett av haglen som föll under den korta, men intensiva stormen.

Hagel ligger utspridda bland buskarna på framsidan av vårt hem.

På kvällen, redan vid 19 tiden, endast 6 h senare efter hagelstormen, ringde det på dörrklockan. Ett företag, som fixar tak  bl.a efter hagelstormar kom på besök. Ville inspektera taket och se om det behövde fixas pga dagens storm. Jaha, här låter man inte gräset gro under fötterna precis, tänkte jag.

Innan klockan var 21 hade ytterligare två företag ringt på samma dörrklocka i samma ärende! Alltså, hur desperata får dessa företag bli egentligen?!

Maken lät faktiskt det sista företaget inspektera vårt tak och efter bara några mintuer klättrade representanten på stegen ner igen och förkunnade för Maken att vi faktiskt inte behövde ngn reparation.

Jaha, detta var ju en stor lättnad eftersom det kostar flera tusen  att få ett tak fixat! Dock var jag däremot aldrig särdeles orolig…

Den vackra kvällsskymningen skvallrade inget om eftermiddagens hagel-och regnstorm….

 

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Gick bärsärkargång i skymningen

Detta är mängden med sallat som jag drog upp ur trädgårdslandet ikväll! Sallaten hade vuxit helt galet mycket under förra veckan vi var borta och nu smakar den inte längre  så där sprött och gott som ny sallat skall smaka, utan den är  besk och gör sig klar att blomma och bilda frön.

Alltså, diskuterade Dottern och jag att sallaten hade gjort sitt för i år och efter att hon hade krupit i säng ( tidigt pga sit sommarjobb där hon infinner sig kl.06.00) gick jag ut och drog upp hela rasket. Jodå en del slagsmål med myggen blev det ju försås, och tyvärr vann de flera ggr och nu sitter jag här med flera nya myggbett. Men skam den som ger sig, sallaten är uppdragen och nu finns det en hel del av trädgårdslandet som kan användas till en ny odling av ngt slag ännu denna sommar. Måste rådfråga den där växtstudernade Dottern och se om hon har några bra förslag….

Diverse från stuglivet

Efter just under tre timmar är vi hemma i Förorten och visst är det lyxigt med uppkoppling igen, ingen diskussion om den saken. Förmiddagen i Wisconsin bjöd på ypperligt väder med sol, svala vindar och varm sjö att simma i. Varken Maken eller jag ville komma hem, men ungdomarna ville det och lovat är lovat. Efter lunch på resterna som fanns i kylskåpet efter en veckas stugvistelse, hjälptes alla åt och en timme senare var allting packat och klart. Stugan dammsugen, skräpet omhändertaget. Den kvarvarande maten nerpackad och till och med de två badrummen renskrubbade.

Sedan satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt.

Det blev som sagt en mycket fin vecka, trots en seg början och jag tänkte lägga in några bilder från den nu, när jag, som sagt har uppkoppling igen:

De röda stolarna med tillhörande bord som kom med stugan, behövde verkligen lite TLC ( Tender Loving Care) och Maken och Lillasyster tog hand om den saken. I bilden ovan har stolarna blivit spacklade och tvättade och skall få sitt första lager primärfärg.

Det blev ett vitt undre lager som också skall skydda mot mögel eftersom stolarna står ute året runt.

Bordet står här alldeles färdigmålat. Vilken förändring!


Mycket snyggt blev det och frun i huset är mer än nöjd!

The bald eagle,USAs nationalfågel som har blivit mycket vanligare igen tack vare lyckosamma försök att rädda den, fick vi se flera gånger under veckan. Denna bild tog Maken imorse innan vi styrde kosan hemåt. Den flög upp i en tall högt ovanför våran brygga och satt sedan där länge och tittade sig omkring. Inga vackra fåglar kanske, men majestätiska minsann!

Under de regniga stunderna, som nog var ganska många i alla fall, hann det bli en hel del bakande. Här jobbar Lillasyster med chokladrutor.

Många fina stunder på den nu fungerande båten blev det och så kanske höjdpunkten imorse innan vi styrde kosan hemåt igen:

Maken och jag paddlade ut i kanoten runt tiosnåret på förmiddagen och det blev en alldeles underbar färd. Ingen mobil tog jag med, så det blev inga bilder av den oerhört lugna, vackra lilla ström vi hittade att paddla i, komplett med en hel massa näckrosor. Vi var ute runt en timme och solen gassade ner på oss i skydd från vinden från sjön i strömmen där vi befann oss. Eftersom vi inte hade med ngn karta och inte riktigt visste hur långt in vi kunde paddla innan våra ovana armar skulle bli för trötta, höll vi oss till en timmes tid. Dock visade sig, då vi kom till stugan igen att vi nog båda gärna skulle ha varit ute en bra stund till.

Kort och gott, det blev en helt underbar vecka. Imorgon är det söndag och dagen lär börja med sedvanlig gudstjänst. Det ser jag fram emot!