Gut wrenching

Vi har sporadisk kontakt numera. Mest via sociala medier. Hon lägger ut det mesta med och om sin familj. Jag lägger sällan ut ngt ( jag har ju min blogg!). Scrollar hellre. Mina väninna har barn/ungdomar i samma åldrar som våra och då de var mycket yngre hörde vi till samma mamma grupp. Våra barn lekte ihop.

För en tid sedan började vi ha mycket mera kontakt. Hela mamma gruppen har återigen samlats och håller nu täta kontakter med denna gemensamma väninna. Fast alla våra barn är ur blöjstadiet sedan länge.

Anledningen till all denna täta kontakt denna sommar är enkel. Sjukdom. Inte väninnan, utan henens äldsta dotter. Vi kan kalla henne Linda.

Lidna är 18 år och har medfött hjärtfel. För några år sedan åtgärdades detta fel, men nu i våras visade det sig att Lindas hjärta jobbade oerhört hårt och medicinerna hon gick på var inte tillräckligt. Om inget gjordes ytterligare skulle hennes hjärta inte orka mycekt längre till. Linda behövde en hjärttransplantation.

Väntan på ett hjärta är i medeltal ett och ett halvt år. Linda placerads på väntelistan i juli.

För två veckor sedan flyttade Linda till universitetet i norra delen av staten Minnesota där hon skulle börja i skola efter att hon blev klar från gymnasiet i våras. Om och när hjärtat skulle komma, behövde hon förflyttas tre timmar söderut till sjukhuset i den södra delen av staten.

Familjen råkade ha en pilot till granne med eget litet plan. Denna lovade hämta Linda om vädret tillät om och när hjärtat fanns tillgängligt.

Tacka vare väninnans blogg har jag och en hel massa andra kunnat följa med de senaste dagarnas händelser. Det är nämligen så att väninnan och hennes man fick ett telefonsamtal sent på torsdagskvällen. Det fanns redan ett hjärta tillgängligt för Linda.

Vädret var regnigt och mulet, men ändå inte så dåligt att PilotGrannen kontaktades, klädde på sig och flög iväg för att hämta LInda och att flyga henne till sjukhuset, medan föräldrarna körde härifrån Tvillingstäderna ner till den södra delen av staten där sjukhuset ligger.

På fredagen kl.14 började operationen….. fast jag inte ens var med på riktigt, kändes eftermiddagen ändå lång. Kanske för att väninnan bloggar ofta och gärna och skriver detaljerat. Vi var många som följde med och det blev minst sagt en spännande eftermiddag. Operationen skulle ta runt åtta timmar, så det gällde att sysselsätta sig med än det ena, än det andra.

Väninnan fick uppdatering vis SMS ngn timme in i operationen. Linda var öppnad och kopplad till hjärt-och lungmaskinen och beredd att ta emot sitt nya hjärta så fort det anlände till sjukhuset.

Vi var många som kommenterade med hejande utrop och tankar under dagen och kvällen…. Senare på kvällen kom det åter en uppdatering. Lindas operation hade gått över förväntan. Det nya hjärtat var nu inopererat och såg starkt och friskt ut. Det var dags att sy fast bröstkorgen och låta Linda börja den långa vägen tillbaka till ett så normalt liv som möjligt.

Vilken dag fredagen blev! Fast jag inte ens var med, så var jag ändå med!

Denna lördag har uppdateringarna fortsatt.Linda har sovit mest, men har varit vaken några ggr och röret har tagits ur halsen och hon andas helt själv. Har till och med försökt sig på att äta lite. Hjärtat ser fortfarande starkt ut, men får ännu mycket hjälp tack vare olika mediciner.

Förhoppningsvis fortsätter tillfrisknandet långsamt med säkert för Linda.

Själv är jag bara glad och tacksam över att allt har gått så bra så här långt och att jag och Maken själv har friska barn….