Spöklikt

Jag gav mig ut på jakt. Lillasyster har återigen börjat med närundervisning två dagar i veckan och munskydd är naturligtvis obligatoriska hela dagen. Hon har bara ett och behövde få några flera. Genom den där magiska grejen Facebook hade jag fått en del bra råd på vilka munskydd tycktes om och vilka ratades. Råd av goda vänner är de bästa råden. Alltså bar det iväg till köpcentret idag. Med eget munskydd i högsta hugg.

Visserligen var det förmiddag en helt vanlig tisdag i början på februari, men det var allt annat än livat på detta köpcenter som ligger ca.13 km från vårt hem. Enkelt och snabbt med bilen kom jag dit och kunde börja mitt letande.

Jag hade inte varit där sedan november 2020 där jag uppdaterade mig med ett Äpple modell 11. Alltså innan Corona/Covid började härja. Till och med vägarna kring köpcentret kändes obekanta eftersom en hel del vägbygge hade lagt till tre trafikrondeller och två olika tomter är nu försedda med splitternya höghus.

Minst sagt tomt och nästan spöklikt. Affärerna är öppna. De flesta verkar ha klarat sig hittills i pandemin, men en del hade stängt sina dörrar för gott. Jag är gammaldags och försöker att shoppa lokalt och så långt från internätet så gott det går. ‘Brick and mortar stores’ är de som jag föredrar.

Dock hade jag ju inget stort agenda idag, utan hittade ganska snabbt munskydden som en kompis rekommenderat i en sportaffär. De är tunna och lätta och blir perfekta för Lillasyster att använda under idrotten i skolan. Jag tog två av dem och fortsatte till två affärer till. En påse med fem munskydd till hamnade i påsen och sedan bar det av till matbutiken istället.

Det var nästan med en lättnadens suck jag lämnade köpcentret. Inte för att jag var rädd för Corona viruset, men mera för att det inte kändes rätt att vara ute i ärenden i ett köpcenter. Än en gång började jag längta till mera normala tider där inga virus härjar och där vi kan röra på oss fritt fram igen.