Hundtankar

Lilly hunden vår… Hon blir tio år i november och är världens snällaste. Hundar lär ju sig mycket med rutiner och blir klokare med åren och nu när Lilly är en fin gammal hunddam är hon verkligen klok. Vet vad som skall hända och hänger med. För det mesta….

Idag har det varit en väldigt annorlunda dag för Lilly och det oroar mig. Det började i fredags då hon låg på golvet och Lillasyster gick fram för att klappa henne. Hon drog upp läpparna och visade tänderna åt Lillasyster och jag fick säga till på skarpen. Då var det nästan som om Lilly skulle ha blivit generad över vad hon just hade gjort och visste inte riktigt vad hon skulle göra. Satte sig genast upp, kröp närmare Lillasyster och ville bli klappad. Ungefär som för att be om förlåtelse för det hon gjort.

Igår uppförde hon sig helt normalt, men idag på eftermiddagen var hon väldigt märklig igen. Hoppade in i bilen efter att jag kom hem från en snabbrunda till mataffären och vägrade komma ut. Precis som hon gör då jag frågar henne om hon vill komma med till sommarstugan. Dock sade jag inget sådant idag, Hon vägrade blankt att komma ut ur bilen, men eftersom det var så hett i garaget, bad jag Maken att försöka. Lilly hoppade fram och tillbaka mellan sätena och vägrade även för Husse att komma ut. Till slut fick han tag i hennes halsband och försiktigt drog henne ur bilen.

Resten av eftermiddagen fortsatte lika märkligt. Hon stannade mest ute på bakgården och stod helt stilla. Viftade lite på svansen ibland då jag tittade till henne, men annars stod hon mest på ett ställe. åt sin middag och drack vatten som vanligt, så där var det inga bekymmer.

Tyckte hon behövde få ngt extra gott efter denna konstiga dag för henne, så döttrarna tog fram hund glassen som Sonen hade kommit hem till hundarna från sitt jobb på mataffären igår. ( Egentligen är det frusen, krämig hundmat. Inget alls som påminner om det som vi kallar för glass!)

Jodå, hundglassen smakade….

Nu är det kväller och båda hundarna ligger och vilar. Lilly verkar vara tillbaka till sitt mera normala jag. Vi undrar förstås…. Håller hennes hörsel på att bli sämre? Har hon ngt på gång i hjärnan? Eller inbillar vi oss bara eftersom dessa märkliga skov endast hänt två ggr hittills?

Time will tell, heter det ju….