Oväntat men välkommet!

Det var en eftermiddag i februari. Maken satt vid sin skärm och slappade efter en lång dag på jobbet. Surfade runt, kollade mejl, ingenting särskilt egentligen. Några minuter senare satt han och tittade på ngn skräpreklam som hamnat i hans mejl och denna var från ett visst bilföretag som producerar eldrivna bilar.

Dessa bilar börjar vara populära. Man ser dem ideligen ute på vägarna och Maken har flera kolleger som kör dem. Han blev nog lite sugen….

Fyra av fem i familjen har nu körkort och vi visste att Dottern gärna ville ta med en bil till skolan denna höst. Märk väl, detta var i februari Maken satt och tittade på denna bil, just innan det livet som vi tog så för givet, ändrade så snabbt och så väldigt kolossalt.

Produktionen av den nya modellen Y skulle börja i mars. Den stora Hondan som vi har börjar vara till åren och har i nuläget 170 000 km på mätaren. Den orkar nog ett tag till, men kanske inte så länge ändå. Den nya modellen, Y, skulle vara en vagnmodell och det utlovades ordentligt med utrymme i bakluckan. Till och med så pass mycket utrymme att harpan kunde transporteras i denna Y modell efter att baksätet hade fällts ned.

Efter lite funderande hit och dit… eller egentligen ganska mycket funderande hit och dit, bestämde vi oss, gjorde slag i saken och beställde! Så där bara! Via nätet: ‘add to cart’ liksom.

Det var ingen brådska med bilen i alla fall och leveransen utlovades till någon gång i början av 2021. Vackert så. Ingen brådska med att ta ut billån!

Sedan blev det karantän och jobbstress och allmän stress. Dottern flyttade hem från universitet, jag slutade jobba och ungdomarna studerade alla på distans. Livet ändrade på ett ögonblick och beställd bil glömdes helt bort!

I mitten på maj ringde väggtelefonen. Jo, jag vet, vi har faktiskt en sådan ännu! Borde kanske laga bort den, men den hänger ännu med. Ingen av oss svarade, utan lät datorn svara och personen lämnade ett meddelande. Det är sällan ngt viktigt kommer på den maskinen, så ingen av oss kollade meddelandet förrän ngn dag senare.

Hör och häpna! Det var bilen som var på väg! Och när ville vi ha leverans? Förr eller senare liksom?

Vi valde förr och företaget menade att produktionen hade nu kommit igång på allvar efter karantänuppehållet och bilen lovades till hösten. Troligen oktober, kanske september.

Häftigt tyckte vi!

I måndags ringde samma väggtelefon. Det var en trevlig und kvinna från företaget som meddelade att vår bil var klar, hade levererats till affären i Förorten 30 min söder om oss och ville vi anhålla om lån och få det finansiella klart, så kunde vi hämta bilen i slutet av veckan.! Alltså ett halvt år tidigare än beräknat!

Det var sannerligen mycket oväntat, men eftersom Maken hade förmiddagen ledig idag, passade det att han åkte och hämtade sin nya bil. Han kom hem, mycket glad och nöjd, på alla sätt och vis. Hann ta alla i familjen ( utom hundarna då…) på en åktur innan jobbet kallade och han satte sig i den nya eldrivna och körde iväg.

Jag som inte har det minsta intresse för bilar, tyckte nog att den var härlig att åka i ändå. Tyst som en mus går den och den kommer upp i hastighet helt otroligt snabbt!

Ännu har jag inte kört den…. gissar nog att det kommer att ta några gånger innan jag blir van…. Alla instrument finns ju på den där berömda, stora skärmen ni vet…. Maken lyckades komma helskinnad till jobbet och nu är det Sonen som räknar timmarna innan Pappan är hemma igen och han skall få testköra.

Boys and their toys, ni vet….. 😉