Policies and procedures

Ugh. Suck. Stön. Idag satt vi på skolbänken hela gänget. Gänget jag jobbar med alltså. Vårt lilla dagis öppnar inkommande tisdag och före det är det en del som måste göras. Bland annat sitta stilla i 6+ Timmar och lyssna på Chefen, som visserligen är världens bästa och trevligaste chef, men hon behöver gå igenom en hel massa pappersarbete med oss innnan vi får öppna våra dörrar.

Till exempel en s.k ‘risk reduction plan’. Eftersom vi sköter om småbarn i åldrarna 16 månader till fem år, behöver alla samtliga kolleger veta vilka risker det finns för barnen och hur dessa kan undvikas. Risker för fall, risker för att tappas bort? Vad gör vi om det brandlarmet går eler tornadosirenerena börjar tjuta? Vem tar ansvar för vem och vad? Vart går vi? Vad gör vi om ett barn får en allergisk reaktion som kräver Episprutan och antihistamin? Vem ger den? Vem ringer nödnumret? Om vi misstänker att ett barn far illa hemma, misshandlas eller på annat sätt, vad gör vi? Hur går vi tillväga och vem rapporterar det till myndigheterna?

Allt detta och mer därtill diskuterades under hela dagen. Åtminstone bjöd Chefen på god lunch, så det var trevligt.

På eftermiddagen efter lunchen blev det lite mera genomgång av tjocka pärmar och sedan släpptes vi äntligen lös att sätta igång planeringen och det gick faktiskt rätt fort och som en dans då vi äntligen kom igång. På måndagen blir det ytterligare ett planeringsmöte och sedan kommer vi igång då på tisdagen. Jag jobbar med de lite äldre barnen, 3-4 åringarna och hittills har vi 60 barn anmälda och jag känner hela 46 av dem från förra året, så jag gissar att det blir en ganska lätt första vecka, men vi får ju se…. ( inte alla 60 barnen kommer på en gång! Lugn bara lugn!)