Stort ansvar

Maken är borta på konferens i dagarna fyra. Det faller nu på min lott att se till att hans älskade tropiska fiskar får mat en gång om dagen. Jag har faktiskt kommit ihåg dem precis varenda dag hittills och nu återstår endast en dag kvar av detta viktiga uppdrag.

Det är inte svårt att mata dessa vackra fiskar. Maken köper pyttesmå frusna kuber med ngn slags odlad räkor och dessa lägger jag i en liten kopp med vatten taget ur akvariet och rör om tills den lilla kuben smälter och räkbitarna flyter fritt i vattnet. Sedan är det bara att hälla detta skrovmål i akvariet och låta fiskarna mumsa på.

På bilden ovan syns en del av akvariet. Det är vackert, verkligen och rogivande att stå och titta på en stund. Men vilket arbete! Detta är tredje gången som Maken har försökt att få hela ekosystemet igång och jag tror att han lyckas denna gång. Tredje gången gillt liksom.

Att ha havsfiskar som hobby är tidskrävande och kräver tålamod och en hel del läsning. Man skall nog ha intresse för att hålla på, för om kemikalierna, salthalten, vattentemperaturen, ljuset  och strömmarna inte är precis rätt, så kollapsar allt igen. Algerna tar över och fiskarna blir sjuka och allt dör bort ganska fort.

Vattnet skall bytas varje vecka och detta hör vanligen till Makens helggöra. Under akvariet finns ett till, mindre  akvarium, gömt i ett skåp, som med hjälp av pumpar, fyller på sötvatten, så att havsvattnet i huvudakvariet inte skall bli för salt plus att vattnet i huvudakvariet hela tiden avdunstar. Som bekant, vill ju fiskar gärna ha vatten omkring sig och lär skall dö väldigt fort om deras hem blir tomt. Gälarna och fenorna fungerar liksom inte lika bra, eller hur…?!

Med  jämna mellanrum köper Maken ngt nytt att sätta till sitt akvarium. Då ngt nytt skall läggas till det stora akvariet måste detta nya först tillbringa 4-6 veckor i ett s.k karantänakvarium. På så sätt, ifall de nya fiskarna, sniglarna eller vad det nu råkar vara, har med sig ngn slags smitta/bakterie från fiskaffären därifrån de kom, skall de medicinernas med kopparbehandling eller annat innan de får flytta in i sitt riktiga hem. Ovan ses de två fiskar som just nu befinner sig i karantän. Om ngn vecka borde de få flytta till sitt nya hem eftersom de har simmat länge och  väl i det mindre karantänakvariet och verkar må bra efter att Maken medicinerat dem med kopparbehandling.

Som sagt, otroliga mängder med arbete och sedan får man inte ens klappa fiskarna, utan de måste fångas med håv om man ens skall lyckas få tag på dem!

Det är tur att detta är Makens hobby, för detta otroliga tålamod skulle jag aldrig ha!

Tilläggas skall dock att både fiskar och koraller är köpta från en affär som endast köper odlade produkter, inte tas vilda ur haven!

Kanske man borde ha alla världen politiker försöka att  hålla ett akvarium med havsfiskar vid liv och kanske de då äntligen skulle börja förstå hur otroligt ömtåligt och balanserat detta ekosystem är…?

Right on schedule

Jodå, precis som förra året på våren, började knopparna synas, växa, svälla och sist spricka ut på mina två orkidéer. De trivs så otroligt bra i mitt köksfönster, så jag vågar absolut inte flytta på dem. Den stora blommar nu för tredje eller fjärde året i rad och den lilla blommar för det andra året i rad eftersom jag fick den senare av familjerna på jobbet. Då jag fick den vid juletider, hade den vita blommor och blommade så vackert. Ett år senare fick den nya blommor på vintern, men då var blommorna precis samma färg som den större orkidéen! De blommorna vissnade snabbt och sedan började den lilla  orkidén blomma igen på våren tillsamans med den större.!

Detta bevisar ju rätt tydligt att orkidéer som står nära varandra, följs åt och påverkas av varadnra, vilket jag tycker är rätt fascinerande ändå.

Har ni andra som har dessa intressanta blommor hemma, märkt ngt sådant här? Att de verkar följas åt? ( Detta har blivit diskuterat i tidigare blogginlägg också, men intressant är det ju, eller hur?)