Postitivt budskap!

Jag har missat en hel massa Zumba pass den seanste månaden, men fick en början igen den här senaste veckan. Det kändes skönt, men också lite ovant eftersom många av sångerna och rutinerna är nya och har kommit till under den seaste månaden då livet har kommit i vägen och jag inte kunnat deltaga.

Vår sista sång, då vi sträcker ut musklerna i ben och armar och hela resten av kroppen med för den delen, fick hela Zumbapasset att avslutas på ett sådant positivt sätt att jag helt enkelt behöver lägga in denna goding  på min blogg. Lyssna på orden och begrunda.Översättning behöver ni väl knappast. Alla kan ju engelska nuförtiden. 😃

Truth and dare och annat bus

Decibelnivån är på högsta volym i övre våningen bakom Lillasysters stängda dörr. Det är fredag kväll och medan snön fortsätter att vräka ner där ute, är det full hålligång här inne. Lillasyster har nämligen sina två BFFs ( Best Friends Forever) här ikväll. De skall stanna över natten, så jag gissar att det är närmare midnatt innan vi får dem att lugna ner sig och få några timmars sömn.

Den ena kompisen har aldrig någonsin sovit över hos en kompis förut, men hon är inte av den oroliga sorten, så jag tror nog det skall gå bra. Den andra kompisen har sovit över hemma hos oss förut och det har gått väldigt bra.

Just nu håller flickorna på med lekar och bus. För en stund sedan lekte de leken ‘Truth and dare’.

Jag är helt bergsäker på att leken finns på svenska också i ngn form. Leken går ut på att man turas om att antingen berätta ngt som är sant som vännerna inte vet eller så utmanas man att göra ngt som man egentligen inte skulle vilja göra. För en stund sedan, medan jag stod och diskade i köket, kom flickorna ut på trappan i övre våningen och jag hörde en av dem säga åt Lillasyster:

You have to say it! Nice and loud so your mom can hear you in the kitchen!

– Do I have to?,  frågade Lillasyster varpå kompisen igen påpekade att hon definitivt måste.

– I like….. Och medan Lillasyster försökte säga högt och tydligt vem hon för tillfället är förtjust i, exploderade flickskaran i skrattsalvor där uppe på trappan och vem Lillasyster är förtjust i hörde jag aldrig.

Jag stod där med disken min och smålog en aning. Så skall det ju vara när man är i den åldern. Intresset för det andra könet börjar göra spira och det fnittras och fnissas. Inget är märkvärdigt med detta och roligt är det ju att Lillasyster har så goda kompisar.

Det skall bli intressant att se hur kvällen fortskrider….

Snö till salu!

Jag kom just in igen efter att ha plogat det första varvet. Snön vräker återigen ner över hela Minneapolis med omnejd och nu vet vi snart inte vad vi skall göra med all denna snö som vi tydligen behöver i år! Som ni ser på bilden är drivorna nu nästan meterhöga och sgs allt detta har vi fått på mindre än en månad.

Det snöar ännu ordentligt ute och lite senare ikväll går nog både Maken och jag ut för att skotta det andra varvet.

Här i förorterna går det ännu att låta drivorna bli ännu högre, men inne i Minneapolis och St.Paul börjar det bli lite trångt med utrymme och Maken berättade att de nu har börjat forsla snön i stora lastbilar och sedan dumpa hela härligheten i floden Mississippi!

Enligt prognoserna blir det ytterligare snöfall i mitten på nästa vecka, men det är långt dit och vi får bara hoppas att väderexperterna har fel!

Inofficiell bröllopsdag

Är de inte vackra? Blommorna som jag kom hem till igår efter jobbet! Den där Maken… Han vet vilka blomster jag tycker om. Dessa rosor doftar helt underbart på köksbordet och sprider glädje.

Vi gifte oss två ggr då det begav sig på 1995! Faktiskt! Det blev nämligen en borgerlig vigsel den 28.2 för att vi skulle kunna få igång pappersexercisen för mitt uppehållstillstånd, som tar flera månader. Det var endast prästen, Maken och jag och hans föräldrar och vi gifte oss hemma hos deras i vardagsrummet! Lite hade vi klätt upp oss minns jag, men ngn brudklänning handlade det då rakt inte om. Och Maken hade på sig ett par snyggare jeans tror jag!

Brudklänning och kyrkbröllop och familj och släkt och vänner, hela vägen från Finland blev det sedan på sommaren i juli och det var hur hett som helst den dagen! Och då hade mitt uppehållstillstånd blivit klart och allt var frid och fröjd.

Gårdagens firande bestod av en god middag på ris och kyckling här hemma och sedan hade Maken köpt utsöka små efterrätter som vi njöt av med barnen. Så, inga vilda utsvävningar, men vackert så. Denna fredag är en helt vanlig jobbdag för honom och barnen är i skolan.

Och ute vräker snön ner… igen! Flera cm har utlovats igen, vi får se hur mycket det blir när snöfallet är över vid middagstiden ikväll. Vi börjar bli ordentligt trötta på snö här i Minnesota och har slagit alla möjliga snörekord för februari. Vi får se vad mars kommer att bjuda på….

Utsökt fruktbakelse.