11!

Glasstårtan var precis så god som hon hade hoppats och presenterna var till och med bättre än väntat!

Lillasyster har fyllt elva och nu , efter att familjen firat henne måste vi planera barnkalaset som skall gå av stapeln nästa helg…!

Enligt ‘ryktet’ skall en pinata inhandlas och en tårta bakas, lekar och priser planeras och köpas…. Tur att det är ledigt från skolan imorgon så att vi kan komma igång och förhoppningsvis få en bra början!

Hon styrde kosan söderut igen….

…. och inte helt utan problem heller denna helg!

Den fem timmar långa resan var nästan över då Dottern meddelade att bussen som hon åkte tillbaka till universitet med just hade kört in i en bil bakifrån och krockat vid ett trafikljus!

Tack och lov skadades ingen på den fullsatta bussen ( och inte bilföraren heller!) och efter diverse utbrytanden av nummer, mobil och försäkring, kunde resan avslutas och Dottern återvände helskinnad till skolan.

Lite väl mycket dramatik med denna Dotter just nu. Kanske vi bara ber henne flytta hem och har henne att studera på distans…?! 🤔

I pappas Audi

Alldeles överlycklig i sin pappas Audi rattade Sonen försiktigt ur parkeringen vid kyrkan efter avslutad gudstjänst idag.

Han har nu haft körtillstånd i tre veckor och har redan nästan tio övningstimmar under bältet. Han behöver ha åtminstone 15 innan den första lektionen med bilskolan kan äga rum.

Det blir allt som allt tre officiella lektioner med bilskolan, totalt 6 h plus 50 övningstimmar med oss föräldrar. Någon halkbana finns inte ( används de hemma fortfarande?), utan vi övar på riktiga vintervägar och på tomma, snötäckta parkeringsplatser istället. Mörkerkörning måste vi också få in. Ett visst antal timmar av de 50 totala.

Så visst har vi att göra under det kommande året innan han uppnår körkortsåldern 16 år…..

Alla hjärtans dag….

…. ja den firade vi inte ens i år Maken och jag! Han befann sig på den västra sidan av Potten (fast denna gång handlade det om Stilla havet och inte Atlanten) på Hawaii med sin svåger och dennes tre barn och jag befann mig hemma och skötte om ruljansen.

Alla hjärtans dag är ju väldigt kommersiell här hos oss och till viss mån lyckas nog försäljarna sälja all den där chokladen och rosorna till löjligt skyhöga priser.

Jag köpte dock inget sådant till mig själv, utan beslöt mig istället för att ta in våren och köpte denna:

En julblomma?! Jag kan nästan höra er hur ni i vänlig förfäran utbrister detta, men se här på andra sidan Potten räknas inte hyacinten till ngn julblomma, utan den räknas som en vårblomma. Dock spelar det ju ingen roll när man väljer att njuta av denna underbara doft, julen eller vintern!

Så medan snödrivorna har vuxit i rasande takt denna vecka, med snöfall sgs varannan dag, har jag haft våren inne.

Även om man är 11 år och snart i mellanskolan kan man njuta av snödrivor…

Full fräs hemma!

Hela gänget är samlat denna helg och mamman i huset njuter! Dottern, som slog sig gul och blå över helahalva kroppen och nu lider av en mild hjärnskakning förra helgen kom hem igår kväll på bussen för en vilohelg.

Maken, som varit bortrest hela veckan, hämtade jag från flygfältet redan kl.06.30 imorse och han är mycket nöjd över att vara hemma. Han har faktiskt spenderat en hel vecka i Hawaii, ( igen!) med sin svåger och dennes barn. Detta blev planerat efter vår resa, annars kanske vi alla skulle ha rest, men det verkade lite väl mycket eftersom vi just varit där.

Dottern mår mycket bättre än vad jag väntade mig. Det känns skönt för modershjärtat att få rå om henne lite extra och det märks att hon tycker det är skönt att vara hemma. Lång är visiten inte, på söndagseftermiddagen vid 15 tiden åker bussen söderut igen, men vi tar vad vi får och gör det bästa av det.

Att vi dessutom har en födelsedag i familjen idag är ju ett extra bonus. Lillasyster, som verkligen inte är så liten längre, fyller elva år idag! En kall vinterdag, två dagar efter Vändagen 2008 gjorde hon sin snabba entre in i världen och har haft bråttom ända sedan dess.

Glasstårta och presenter väntar ikväll och ett restaurangbesök skall vi också få in. Barnkalas blir det nästa helg och det ser hon förstås fram emot.

Vi hämtade Dottern från hennes buss igår kväll och den släpper av henne nära ingen annan mindre affär än Ikea! Vad gör mina amerikansk-finska barn då? Jo, de ber mamman att parkera och gå in, trots att kvällen redan är sen och affären stänger om en halv timme. Alltså gick vi in och flickorna bad om att få lösgodis direkt! Lite annat plockade vi ju också med oss, som te.x skorpor, senapssill, knäckebröd och så hittade jag en fin och väldigt billig kylväska! Denna väska kommer att vara ypperlig då vi åker till villan (stugan) men också då jag handlar mat. Speciellt på sommaren då kall mat skall hem i trettio graders värme!

Nöjda med våra inköp styrde vi kosan hemåt mot förorten och en helg tillsammans alla fem!

På hemväg!

Spontana beslut

– Detta var inget jag planerade mamma! Det var ett helt spontant beslut!

Ja, detta utbrast Dottern via SMS igår kväll då jag frågade henne vad hon hade för planer för mig för söndagskvällen….

Det var nämligen så att när jag kvällen före, på lördagskvällen satt och läste så skönt vid tiotiden började mobilen plinga och jag svarade inte. Tänkte nog att det var ngt skräpsamtal igen, det har kommit många sådana på den senaste tiden.

Skärmen visade att samtalet vara från delstaten Wisconsin, men jag tänkte inte närmare på det… förrän mobilen ringde igen och det var var samma nummer. Med lite onda aningar svarade jag och det visade sig vara en av ledarna från slalomutflykten som Dottern befann sig på. Eller rättare sagt, hade befunnit sig på. Hon hade just åkt iväg till universitetssjukhuset i ambulans efter att ha krockat med ett träd!

Enligt ledaren som jag pratade med hade krocken slagit Dottern medvetslös i några minuter, men när personalen från Första Hjälpstationen hade hunnit fram till henne, hade hon redan kvicknat till, visste vad hon hette och var hon befann sig. Dock mindes hon inget om att hon just hade krockat med ett träd, så ambulans tillkallades och hon transporterades i ilfart tillbaka till universitetet.

Medan jag avslutade detta samtal, kom ett nytt. Denna gång från akuten på sjukhuset. Dottern var i goda händer och skulle nog kvickna till. Röntgenplåtar hade tagits av huvudet och allt tydde på en hjärnskakning. Dock hade hon alla ben och armar i behåll.

Den trevliga sjuksköterskan gav telefonen till Dottern, som under inga omständigheter fick sitta upp innan resultatet från röntgenundersökningen hade kommit. Men att prata i liggande ställning går ju också!

Hon mådde, efter omständigheterna bra. Huvudvärk ja, men var mest ledsen över hennes sönderklippta kläder som ambulanspersonalen hade orsakat då hastiga undersökningar gjordes när hon ännu låg på marken efter olyckan. Arg på det påhoppade trädet var hon också och fick senare veta att kompisarna hade tagit sin revansch på trädet, genom att bryta av några grenar från det! Se där träd! man skall inte hoppa på oskyldiga slalomåkare!

Vi lade på luren efter en liten stund. Hon var trött och ville vila. Hon skulle behållas på sjukhuset över natten för observation.

Vid 00.30 tiden plingade det till i mobilen igen. Resultaten från röntgenundersökningen hade kommit och mycket riktigt, det handlade om en hjärnskakning. Vila ordinerades i flera dagar, men tack och lov handlar det om en mild hjärnskakning.

Hon släpptes hem till studentbostaden vid tiotiden på söndagsförmiddagen efter en frukost på sjukhuset och med förmaningar om att inte göra mycket, men inte helt sitta stilla heller. Kort sagt, lyssna till kroppen.

Det blev ett kort samtal via FaceTime och Dottern var rädd att visa sitt uppsvullna ansikte, men naturligtvis ville jag ju se henne. Jodå, hela högra sidan av henens ansikte är uppsvullet, undre läppen likaså och det högra ögat är nästan helt fassvullet. Detta var ju i och för sig inte ngt som jag inte väntade mig, så helt förskräckt var jag inte. Det var mera skönt att få se henen efter pärsen kvällen före.

Hela söndagen och också denna dag behöver gå i vilandets tecken. Inga föreläsningar får hon gå till idag och inga läxor för hon ta tag i heller. Imorgon tisdag skall hon få trappa upp lite med att gå till den enda föreläsningen som hon har men fortfarande ligga lågt. Hjärnskakningar är ju inte att leka med, men måste läkas av sig själva.

Mamman i Minnespolis är bara glad att Dottern kom (nästan) helskinnad ut ur detta äventyr. Att ha sitt barn långt borta när ngt sådant här händer är inte det allra lättaste fick jag snabbt erfara!

På bilden: Senaste vecka kokade Dottern spaghetti med en god, krämig sås till och kompisarna blev bjudna på ngt annat än den vanliga kafeteriamaten.

Snö!

Som snön har vräkt ner över oss här i Minnesota idag! Hela staten har varit under en hel massa varningar hit och dit under hela torsdagen och nu när vädret äntligen har gått och lagt sig för kvällen ligger saldot på 15-20 cm snö i förorten. Vintern har anlänt! ( åtminstone snön, som vi varit utan så länge! Vinter har vi ju nog minsann haft ett bra tag redan…!)

Efter dagens dubbelt så långa arbetsresa än vanligt (pga snöfallet) kom jag hem och Lillasyster ( som redan var hemkommen från skolan) och jag tog tag i plogande och skottandet.

Hon har aldrig använt snöplogen förut och bad att få lära sig hur. Så, jag startade den och visade henne och efter några minuters instruktion utav mamman, satte hon igång då. Roligt hade hon!