Tog en promenad…

… i höstsolen på eftermiddagen. Barnen ( ungdomarna) hade jag släppt av vid gymet/simhallen där de skulle börja uppvärmningen inför simtävlingen.

Eftersom de behövde vara där tidigt, fick jag tid för en alldeles ypperligt uppfriskande promenad i eftermiddagssolen. Det blev till just över 3 km på naturstigen en liten bit bort från gymet. Vackert så!

  Skandinavien-Minnesota tur/retur på fyra timmar

Nej, vi tog inte Concorden, den har ju som bekant inte gått mellan Frankrike och New York City på ett bra tag. Vi tog bilen, helt enkelt…hit!

Till det blågula  varuhus  som ligger alldeles intill Minneapolis-St.Paul International Airport! Det är inte ofta vi kommer  oss hit. Vi bor en rätt bra bit härifrån och har inte vägarna ofta förbi. Det är heller  inte mycket som finns vid Ikea som vi inte kan få tag på på närmare håll, förutom då viss mat…

Anledningen till dagens besök var den nya sommarstugan som blev vår i måndags. Om ett par veckor hoppas vi på återresa dit och då behöver vi en hel del grejer. Mycket kan vi ta hemifrån, men det är också en hel del som behöver inhandlas: bestick, glas, torkställning, skärbräde, gardiner, kuddar, täcken, osv.

Lillsasyster hade inte varit till Ikea sedan hon var liten och lämnades i Småland för att leka i bollhavet! Hon tyckte det var intressant att gå och se sig omkring och förundrades över alla möbler, bord, stolar, etc, etc som Ikea erbjuder till försäljning.

Hon hittade också Barnens Ikea  och rymdes nätt och jämnt i den här stolen, som barnen hade så velat ha då de var yngre, men som vi faktiskt aldrig inhandlade.

Det hamnade en hel del greer i kundvagnen, och det var så roligt att gå omkring och titta på allt. Ikea kan ju faktiskt vara rätt överväldigande om man inte har en lista, men med listan i hand gick vi runt och prickade av inköpen.

Något som vi ville speciellt titta på var soffor, och mera specifikt då bäddsoffor. Tyvärr hittade vi ingen som vi var så där riktigt förtjust i, så vi får fortsätta att söka med ljus och lykta. Inte för stor, måste gå att bädda ut till en dubbelsäng och så skall den ju vara rätt färg förstås.

Under ett besök på Ikea, är ju att intaga en måltid på restaurangen ett måste. Naturligtvis gjorde vi detsamma efter att vi hade handlat färdigt och kundvagnen var propfull med både ditt och datt.

Jag msåte ju helt enkelt välja de obligatorisk köttbullarna, lingonsylten och potatisen. Lillasyster, som älskar lax, valde deras ugnsstekta lax, medan Maken tog en väldigt skandinavisk räksmörgås. Till efterrätt delade vi tre på en bit dajmtårta och en bit chokladtårta. Mums!  ( Dock måste jag ju nog helt klart säga att mina egna köttbullar är godare än Ikeas, men är det tradition, så är det…!)

Sist men inte minst, gick vi till den lilla mataffären som också  finns och Lillasyster blev eld och lågor när hon såg at det fanns lösgodis att köpa!

– Snälla mamma, kan jag få lösgodis?

Och detta kunde ju inte mamman neka henne eftersom alla våra barn älskar lösgodis och det finns inte normalt här. Lillasyster plockade lyckligt  åt sig en påse  med löfte om att dela med syskonen.

Vilken lyckad utfärd det blev! Jag påpekade också åt Maken att det här med att åka till Ikea har ändrat för min del. Då varuhuset först öppnade här i Tvilingstäderna drabbades jag av en ernom hemlängtan till Finland under besöken där. Det var också märkligt med alla skyltar och namn på svenska, medan personalen talade engelska, precis som på alla andra stället runtom oss. Det passade liksom inte in.

Efter dagens besök kändes det som om vi hade åkte på snabbvisit till Skandinavien under några timmar och sedan satte  oss i bilen och åkte hem till förorten igen, kom vi tillbaka till USA. En märklig känsla, verkligen. Dock drabbades jag inte av hemlängtan denna gång, utan fick mersmak och vill åka tillbaka lite snabbare den här gången. Om inte annat, så endast för att inhandla mera senapssill och lösgodis…!

 

 

Höstens sista?

Värmen. Och solen. Inte något vi fått vänja oss vid här på andra sidan Potten denna höst.

Lagom till höstlovet dök de båda upp och nu sitter jag här och njuter. Med stickningen i famnen och hundar som sällskap som vilar på de uppvärmda stenplattorna.

Inatt kommer det mycket kyligare höstvädret tillbaka som har varit normen de senaste veckorna. Kyla och regn har präglat höstvädret och om sanningen skall fram började jag bli en aning trött på det gråmulna. Inte så konstigt kanske. På nyheterna på radion i början av veckan sades det att Tvillingstäderna inte sett solen på hela tre veckor!

Inte undra på att vi njuter nu då när vi sett solen sgs hela veckan den här veckan plus att värmen beslöt sig för att hänga med på ett hörn också nu i slutet av veckan.

Ljuvligt helt enkelt och excellent timing! 😃

Höstlov

Ah! Höstlov! Om än kortare än vad ni har där hemma, men ändå… Instället för att klaga och gnälla väljer vi att njuta!

Inga stora planer heller. Skolorna har stängt, men barnens  fritidsaktiviteter tar inte  ngn paus. Idag stod en lektion i harpa på programmet, och sedan simträning för båda barnen.

Imorgon fredag har vi inte  mycket på gång heller. Njuter av det otroligt vackra höstvädret, nästan tjugo varmt idag och en efterlängtad sol sken från en klarblå himmel! Ljuvligt!

Längtan till den nya sommarstugan finns såklart, men den här långhelgen är det bara att stanna hemma. Kommande simtväling i helgen och Maken jobbar både på fredagen och söndagen. Inget höstlov för honom precis, men om två veckor har han en veckas semester istället….

Hösten har anlänt till Mellanvästern. Så här såg dammen  bakom vårt hem ut idag.

Vi hamnade på gala…

Varje höst håller sjukhuset där Maken jobbar en stor gala/balkväll för alla sina anställda. Målet är förstås att alla skall träffas utanför arbetsmiljön, eller så påstås det i alla fall.

Den egentliga orsaken är nog att sjukhuset behöver pengar och att ordna en riktigt festlig kväll med umgänge och utsökt mat, vin och kaffe, gör folk på bra humör och då skänker de gärna sina surt förvärvade slantar till välgörande ändamål, som i detta fall är en förening som understöder sjukhuset, dess personal, aktiviteter och patienter.

Vi hade åkt till denna festkväll en gång förut för två år sedan. Förra hösten blev det inte av, har glömt av vilken anledning och i år trodde vi inte att det skulle bli av heller. Anledningen till detta var att Maken jobbade kväll/natt på samma kväll som galan arrangerades.

Trodde vi!

På lördagsmorgonen frågade en trött Make som just hade kommit hem från sin vaknatt om jag ville gå på galan den kvällen.

Jag måste ha sett en aning frågande ut, för han förklarade snabbt att han hade sett fel på almanackan och att galan skulle hållas på lördagskvällen då han hade ledigt, inte på fredagskvällen då han jobbade, som vi alltså hade trott.

Jaha, hastigt och lustigt sprang jag upp till vårt sovrum för att se om jag hade ngt lämpligt att ha på mig!

Jodå, ‘den lilla svarta’ ( klänningen) hängde ren på sin galge och väntade på ett bra tillfälle för användning. Ett snabbt provande visade att den fortfarande satt snyggt, trots den jobbiga viktökningen sedan jag sist hade haft den på mig. Ärmlös i den kalla kvällen ville jag inte gå ut och draperade de bara armarna under provningen i en silvrig sjal. Ett par snygga skor till och svarta strumpbyxor till detta och jag skulle vara klar att gå på galan.

Galan skulle hållas vid ett av de nyare och finare hotellen nära flygfältet, så det tog en stund att köra dit. Att komma in i parkeringshuset skulle också ta ett tag trodde vi och var lite småirriterade över parkeringsavgiften på USD 17.

Väl framme vid huvudentrén till hotellet visade det sig att vi blev stannade av trevlig hotellpersonal som gav Maken en nummerlapp och så fick vi stiga ur bilen, medan ngn annan parkerade den åt oss. Någon avgift behövde vi inte betala heller.

Vi gick in den fantastiskt mysiga lobbyn som syns ovan på bilderna.

Vi ombeddes ta rulltrappan upp till nästa våning där festligheterna skulle äga rum.

Rummet var redan proppfullt med gäster och efter att vi hade fått varsitt glas vitt i handen var set bara att gå runt och mingla.

Om sanningen skall fram var det nog mest Maken som minglade och jag som log ( förhoppningsvis!) vackert. Det fanns inte många där som jag kände, men det blev en riktigt trevlig kväll ändå.

Inte alla den lugna hemmakväll som jag hade haft i tankarna samma morgon, men visst är det det att planer går att ändra på ibland!

Hemkomna och Sonen tog bilden eftersom föräldrarna inte alltid är uppklädda precis…!

Lyrisk

Idag, måndag, denna ljuvliga höstdag blev den fina sommarstugan vår! Det blev mycket körande hels sex timmar tur och retur, ett rätt snabbt möte med husmäklare m.fl för att skriva under alla papper, banklån m.m. Tillbaka till stugan och sedan hemåt till Tvillingstäderna igen. Inte ngn resa som vi kommer att göra på en dag normalt, men idag blev det nödvändigt.

På bilden ovan sitter jag vid den lilla sandstranden och ‘känner på’ vattnet. Jodå, det är vått i grannstaten Wisconsin också… och kyligt!

En selfie framför sjön måste ju också tas nu när vi är ägare till en riktigt mysig sommarstuga.

En otroligt vacker dag fick vi och det var verkligen synd att vi inte kunde stanna längre. Dock skall både Maken och jag till våra respektive jobb imorgon, så det var bara att låsa bakom oss och styra kosan västerut igen.

Höstfärgerna visade upp all sin prakt!

Och de förra ägarna lämnade stenen åt oss…

Vilken dag! Det kanske inte är havet, men bra nära ändå med doften av barrskog, våta höstlöv och de svagt, skvalpande vågorna mot stranden….

Håller liv i traditionen

Hon blev just klar med kvällens simträning. Lillasyster har gått in i höstens nya aktivitet med hull och hår. Trivs i bassängen och upprätthåller traditionen som påbörjades av Storasyster för hela tio år sedan!

Alla våra barn verkar ha fötts med både simfenor och gälar!

Detta har nog helt klart ngt att göra med att jag var väldigt noga med att få dem i vattnet då de var små. Fattiga som kyrkråttor under Makens långa studietid hade vi inte råd med ngt medlemskap till ngt gym. Istället tränade vi vattenvett vid stranden i en av de närliggande sjöarna på somrarna.

Detta måste ha gjort susen eftersom alla barnen nu varit på simlaget vid gymet dit vi nu går. Tränaren är fantastisk. Satsar på att barnen skall lära sig simma, ha roligt i vattnet och få goda vänner. Jovisst är resultaten viktiga under de många tävlingarna också, men det är inte så viktigt att vinna över de andra simlagen, det viktigaste är att förbättra dina egna tider och vinna över dig själv!

Sonen simmar ännu, sitt femte eller sjätte år faktiskt. I år har han svårare att komma till träningarna. Han är nu på nian och går första året i gymnasiet. Lärarna förstår att ge ordentligt med läxor och sporten och alla fritidsaktiviteter måste lite stiga åt sidan.

Ikväll blev det en sådan kväll. Endast Lillasyster och jag kom till gymet denna kväll. Sonen sitter hemma och kämpar med en uppsats som skall skrivas klart och pga att Maken sitter fast i ett möte som han inte kan komma ifrån, blir det ingen Zumba för mig ikväll.

Vilken tur att jag kom till måndagspasset igår!

Lillasyster ( i röd simmössa) med nyfunnen kompis på simlaget.